Breaths - några andetag senare

Breaths är ett verk uppbyggt av helt vanliga plastpåsar fyllda med utandningsluft. Efter att ha deltagit i utställningen ”6 Euro budget – Artistic Practices and Precariousness” i Stockholm visades Solveig Lindgren Inderbitzins och Joanna Thedes vidareutveckling av Breaths på galleri Rostrum den 10 april. Verket baseras på konstpublikens bidrag. De erbjöds att blåsa upp en 3-liters, transparent plastpåse, knyta ihop den och låta den bli en del av installationen. På Rostrum kompletterades Breath med malmöitiska andedräkter.

Ett av syftena med Breaths var att kommentera konstnärers, alltför ofta, dåliga arbetsvillkor. Utställningstitelns ”6 Euro” var den summa konstnärerna fick till sitt förfogande. För pengarna, vilket motsvarar ca 52 kr, köpte konstnärerna plastpåsar och snören, för att därefter låta Breaths fyllas med livsuppehållande syre, bland annat.


Ovan: Solveig Lindgren Inderbitzins
Stockholmspåsarna klär in två av galleriets väggar samt halva ena fönstret. Det är ingen ideal installation. De luftfyllda påsarna behöver rymd eller ljus för att laddas visuellt och komma till sin rätt. Fotona från Kulturhuset i Stockholm ger ett helt annat intryck, med påsarna samlade i fönstren, silandes ljuset. Men så var det inte heller så här konstnärerna hade tänkt presentera verket på Rostrum från början. Då var tanken var att bygga en lufttät glasbox som skulle innesluta de uppblåsta påsarna. Idén strandade bland annat på en alltför hög materialkostnad.

Mot Rostrums vita väggar blir verket en smula platt i bokstavlig mening, både p.g.a. bakgrunden och eftersom luften har gått ur flera påsar. Kanske det visuella uttrycket hade vunnit på en bakgrund som reflekterat omgivningen, som t.ex. spegelglas, eller en annan ljussättning. Jag tror transparensen är betydelsefull för dessa vardagliga, prosaiska objekts förvandling till fjäderlätt, innehållsrik konst. Så det var bra på flera sätt att galleriets fönster fylldes på med nyfyllda plastpåsar.

Andedräkt; att vara stark i anden; andefattig; andanom. Uttrycken och orden är många som kopplas till vår andning – att associera till och leka med. Och att andas tillsammans kan ge kontroll och styrka, t.ex. att hantera smärta. Andedräkten både fyller och laddar verket.

Tillkomsten och den fortsatta historien ger verket dess spänning. Alla personer som har bidragit till Breaths genom att donera några av sina andetag; med allt vad det innebär av virus, baciller och annat(?) högst privat som kan finnas i utandningsluften från vårt inre. Historien om hur andedräkterna efter utställningen packades ner i sopsäckar och transporterades i bil från Stockholm till Malmö. Halvvägs var det paus och plastpåsarna togs ut och luftades medan chauffören, Joanna Thede, fikade på en rastplats. Jag hoppas historien fortsätter, och jag väntar nyfiket.


Utställningen ”6 Euro budget – Artistic Practices and Precariousness” ingick i konstmässan Supermarket i Stockholm under februari i år.

En designklassiker för mig - kanske för dig?

Alla som någon gång bläddrat i en bobilaga eller ett inredningsmagasin vet att en designklassiker är något som man ska ha i sitt hem, gärna en Myran-stol. Åtminstone om man är en person med god smak och vill visa att man är intresserad av att följa med i sin tid. Designklassikern är ofta formgiven av någon av de stora skandinaviska, modernistiska möbelformgivarna eller designerna. Sannolikt eftersom de är välkända för många, fabriksproducerad - d.v.s. hyfsat lätta att få tag på, inte omöjligt dyra och i en stil som är rätt just nu. Många produceras dessutom fortfarande eller har återupptagits i produktion.

Jag hittade en designklassiker i ett skyltfönster häromdagen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den var så perfekt, rund och fin i formen, och såg ut att vara skön att hålla i handen. Storleken var bra och dessutom hade den en oemotståndlig pip, som på något sätt påminde om en näbb, en anknäbb kanske. Dessutom verkade den vara väldigt praktisk att ha mjölk i, om ens vänner vill ha det i sitt kaffe eller te. Den fick följa med mig hem.

En designklassiker i ordets vanliga bemärkelse är den inte. (Såvida man inte räknar som Disney när de ger ut sina nya tecknade filmer på DVD.) Men den kommer att bli. Denna lilla mjölksnipa kommer jag att älska så länge den lever och bli glad av varje gång jag ställer fram på bordet. Och formen är fulländad! Så ja, den är verkligen en designklassiker, i alla fall för mig.

Vill du ha en likadan? I så fall finns den att köpa på Laholms Bosättning för 35 kr. Dyrare än så behöver det inte vara med en designklassiker, menar jag.

För dig som tycker det är lite för långt att ta sig till Laholm så finns den antagligen att hitta på andra ställen också. Tillverkaren/importören heter "Strömgården Sweden".


PS: Formen ger mig även vissa andra associationer, men det ska jag inte skriva om här :)

Vårens måsten för en modemedveten småtting

Jag hade ett ärende in på HM:s bäbisavdelning, och titta vad jag hittade. Små rutiga, golfshorts(?) i storlek 62 med matchande tenniströja. Med tillhörande skärp som man ska kunna spänna runt den mjuka, lilla vetebullsmagen. Skärp - varför? (Bäbisar med stl 62 cl kan ju för f-n inte gå! Det dom kan är att ligga på rygg i liggvagnen och ha det bra, typ.) Men sedan kom jag på det. Det är så klart för att inte byxorna ska åka ner när pappan med sina starka armar hissar sitt lilla gossebarn högt upp i luften, så att gossen skriker av skratt. Men nej, det funkar inte heller. Små 5 kilos-klimpar i stl 62 (ungefär 2-4 mån gamla) kan inte balansera sina huvuden tillräckligt bra, och kan därför inte hissas. Återstår bara en anledning till denna utstyrsel: Att de stolta föräldrarna ska få höra att telningen är pappa upp i dagen. Och att ingen ska behöva tveka om att hen är en han. För det är uppenbart oerhört viktigt.

För föräldrar med annan livsstil och andra intressen fanns det även miniatyrjeans i stl 62 med fickor, hällor, metallknapp i midjan, och gylf. Herregud så praktiskt när man ska byta blöjor! Särskilt med ett tufft läderbälte i hällorna. Jeansen hängde, såklart, också bland pojkkläderna.

För vårens modemedvetna, feminina 2-månadersbabes finns det ljust rosa byxor med ett käckt knytskärp i midjan. Över detta bär man lämpligen en liten vit "kappa" med volanger i 100% linne. Vem vill inte bränna av sitt första 2-månaders-leende i denna outfit? Klädd såhär blir man garanterat söt som en docka, förutsatt att man inte dräglar, kräks eller bajsar för mycket. Kappan måste nog i vilket fall tvättas och strykas efter varje användning, men vad gör man inte för att vara fräsch. Och man vill ju inte gå runt med mjölkspya på de fina, små påsydda tygrosorna. Båda plaggen finns i storlek 62 cl.


När man har vuxit till sig lite, är pojke och börjar närma sig 1-årsdagen väljer man med fördel ett par tajtare stuprörsjeans i "slim" modell (stl 80 cl, 9-12 mån). Det gäller bara att bäbisen i fråga inte har för mycket mulligt, babyhull runt låren. Då kan det bli problem med att både komma i och ur jeansen när blöjan ska bytas. Hur jeansen är att krypa i återstår att se. Man får hoppas att de smala jeansbenen inte skär in för mycket i knävecken vid krypning. Det hade inte varit kul, varken för bäbis eller föräldrar. Eller så får man hoppas att bäbisen lär sig gå tidigt, så slipper man sådana problem. (Å andra sidan får man andra. I alla fall om man får en 9-månaders med mycket spring i benen.)


Kläder och stil är viktigt del av livet. De första två månaderna går det väl an att softa runt i gosiga myskläder av plysch, men sedan är det dags att sätta fart. Det duger minsann inte att vara en hjälplös och passiv bäbis, och ligga och drägla och pilla på tårna. Nej nej, de får se till att rycka upp sig och hänga med pappa ut på golfbanan. På med skorna bara! Ska man få till den rätta svingen ska det börjas i tid. Eller för den delen: trumsolon i replokalen, om man nu föredrar sådant. Aktivitet framför allt, och gärna lite målmedvetenhet ovanpå det.

Man kan så klart inte förebrå H&M utan det är förstås marknaden som kräver att det ska vara på det här viset, med skärp på bäbisar. Marknaden - denna allenarådande, allsmäktiga och heliga ko som har så många skickliga uttolkare och lärjungar som kan förutspå dess minsta nyck. Oraklet i Delphi kan gå och slänga sig i väggen jämfört med dessa experter.
Hujeda!


Sorgligt omodern 3-månadersbäbis i sparkbyxor av plysch och otidsenlig omlottröja med knytband (OBS gammalt foto).

Oron och begäret

CO Hultén - en personlig konsthistoria

Det är ett stort och rikt konstnärskap som visas i Moderna museets utställning ”Oron och begäret”. Den nu 96-årige konstnären CO Hultén har varit konstnärligt aktiv sedan 1930-talet. Och är fortfarande produktiv, även om han inte längre gör egna utställningar; han tycker det är för mycket jobb med det. ”Oron och begäret” är en heltäckande utställning som visar konstnärens stora bredd, olika perioder och delar av hans verksamhet med början från 30-talet och fram till 00-talets måleri. Från hans arbete med Galerie Colibri, som han drev i en ramverkstad i Malmö på 50-talet, presenteras trycksaker som kataloger, vernissagekort och affischer. Allt producerat av CO:s hand. I ett mindre rum visas även några verk av de nydanande, internationella konstnärer som bjöds in att ställa ut på galleriet. . Ovan: "Oron och begäret" 1946-51.

Under 60-talet ägnade CO Hultén sig främst åt offentlig konst. På Moderna museet är den enbart representerad av två större målningar som skapades för SR:s lokaler i Malmö på 50-talet. För den som är mer nyfiken på CO:s offentliga verk så finns det en hel del runt om i Malmö. På Malmö Stadion finns en väggmålning utförd 1958. Från samma period, 1955, finns en invändig väggutsmyckning i kvarteret Godheten. På Rosengårds torg har han gjort en utvändig utsmyckning och formgivit inredningen ,1966-67, och i ett bostadsområde i Lindängen formgav han och färgsatte delar av exteriören 1971. I Lund finns en utvändig relief för Malmö Landstings centralförvaltning 1960. Jag måste också nämna den invändiga målning han gjorde i Statstjänstemännens hus i Stockholm 1969. Skisserna till målningen är ganska säregna med tanke på placeringen. Dessvärre känner jag inte till hur slutresultatet ser ut. (Jag hoppas kunna komplettera med ett foto av skissen därifrån.)

Det bör vara möjligt att ta del av åtminstone de utvändiga utsmyckningarna, även om det kanske kan kräva visst detektivarbete att lokalisera dem. I katalogen till ”Oron och begäret” finns vissa adressangivelser i CO:s CV. Jag har inte själv sett dessa offentliga verk utan känner till dess existens eftersom skissmaterial och modeller finns på Skissernas museum i Lund. Där finns närmare 300 av CO:s skisser och
modeller, av såväl genomförda uppdrag som outförda idéskisser. I nordiska salen kan man se en förstudie till väggmålningen på Malmö Stadion. Det övriga materialet är dessvärre inte tillgängligt. På sikt är planen att besökare ska kunna ta det av det arkiverade skissmaterial, i form av foton och fakta, via den databas över museets samlingar som har påbörjats.

På Skissernas museum finns även en samling med förarbeten till afrikansk offentlig konst. Dessa inköptes på uppdrag av museet av CO Hulténs under hans resor i västra Afrika i början av 70-talet. Dessvärre är inte heller denna samling tillgänglig för besökarna för närvarande. I museets katalog "Visionärer och utmanare" från 1995, kan man läsa om dessa bokstavliga “upptäcktsresor” som CO företog för att få en inblick i Västafrikas offentliga konst. Man kände inte till om det fanns någon, eller vad det fanns för offentlig konst i dessa länder före CO:s avresa. Men man hoppades och trodde att dessa nya länder hade behov av att manifestera sin nyvunna självständighet med offentlig konst. CO hade då sedan länge ett stort intresse för den afrikanska kulturen och under sina resor samlade han en mängd afrikanska konstföremål för eget bruk. Ett urval av dessa ingår i Modernas utställning. Intresset och erfarenheterna från Afrika har under en lång tid inspirerat CO:s konst, ofta med en politisk undertext. Nedan: "Vittnet" 1978.


Konstnären själv möter man i Lisa Fjellmans halvtimme långa film "c/o CO" som baseras på Thomas Millroths samtal med konstnären. Filmen är en mycket fin skildring av en man som ägnat större delen av sitt rika liv år konsten. CO Hultén är en god berättare. Där finns en humor och underfundighet som ibland även glimtar fram i konsten. Hans reseskildring av Afrika-resorna i katalogen "Visionärer och utmanare" är ett rent nöje att läsa.

CO Hultén är en spännande konstnär. Uppenbart utåtriktad har han sökt samarbete med . andra, där imaginisterna är det mest kända. För att inte nämna allt det andra: galleriverksamheten, det afrikanska intresset, Europa-kontakterna, erfarenheterna och kontakterna från sitt arbete som reklamtecknare på Å&R, experimenterandet och utvecklandet av nya tekniker, som t.ex. frottage. Ett öppet och nyfiket sinnelag, fruktbara möten och erfarenheter från olika områden har format ett rikt konstnärskap. Jag blir bara mer och mer intresserad av människan CO Hultén ju mer jag får veta. Till höger: "Hästkrafter" 1947.

Moderna museet och kuratorn Thomas Millroth har åstadkommit en fullödig utställning som på ett utmärkt sätt presenterar denna produktiva konstnär. Katalogens texter skildrar bl.a. CO:s konsthistoria och hans grafiska arbete. Utställningens mer centrala verk har fått egna texter med bakgrundsfakta som ger en fördjupad förståelse för de utställda verken. Det är också positiv att man även valt att visa arbeten av CO:s generationskamrater, som han hade olika typer av samarbeten med. Mitt enda minus är bristen på sittplatser framför filmen samt att man valt att lägga in en kvarts paus mellan varje visning. Börjar man se filmen mitt i så får man därför vänta en kvart innan man kan fortsätta och se klart. Till vänster: "Lyckans torg" 1944 samt "Gatukartiogram" 1944.

Men om Skissernas museum hade haft möjlighet att under samma period visa sin afrikanska samling, som tillkom på CO:s initiativ, samt samlingen av hans skisser och modeller så hade det varit ännu bättre. Både för Moderna Museet, Skissernas Museum, och inte minst för konstpubliken och CO Hultén-fantaster. För övrigt är allt gott nog!

Utställningen på Moderna Museet i Malmö pågår t.o.m. 27 maj 2012.
Nedan: "Stiger ur dunklet" 1990/96

Åter på scen - Svenska Livmodersbaletten

Efter att ha blivit utsedd till ett av de bästa scenframträdandena 2011 kommer nu Svenska Livmodersbaletten åter att inta scenen i Hässleholms Kulturhus. Föreställningen heter Halva mänskligheten och handlar om det som varje kvinna måste förhålla sig till - sin livmoder. Under devisen "rött och rått" ger Livmodersbaletten sig i kast med ämnen som lust, abort och missfall i en djärv och hämningslös blandning. Halva mänskligheteten kanske kan chockera, men framför allt lockar den till skratt. Som ibland fastnar i halsen. Högt och lågt, humor och allvar blandas i ett mustigt allkonstverk med dans, skådespel, musik och film. Väldiga och värdiga fyller de dansande livmödrarna scenen i sina gigantiska, rödskimrande livmodersdräkter.


- Idén bakom Svenska Livmodersbaletten är att kvinnor ständigt måste förhålla sig till sin livmoder. Under större delen av livet styr och påverkar livmodern livet i såväl stort som smått. Det är inget man pratar om men alla kvinnor vet hur det är, därav namnet Halva mänskligheten, berättar Ulrika Mikkels Nord, initiativtagare och konstnärlig ledare.

Manusförfattarna och performanceartisterna Lisa Fjellman och Anna Lönn Franko menar att humorn är en viktig ingrediens i föreställningen. När man blandar det sublima och det löjliga blir man plötsligt varse det absurda i tillvaron, som att en av föreställningens filmer, Klitta på stan, blev censurerad av You Tube. Detta trots att den varken innehåller något naket eller våldsamt utan enbart skildrar kvinnlig sexualitet ur en humoristisk synvinkel. Samhällets spelregler och dess luckor blir uppenbara i det komiska.

Svenska Livmodersbaletten grundades hösten 2011 och består av åtta livmödrar. Gruppen uruppförde sitt verk då de inledde "Smala veckan" i Hässleholm i oktober. På Internationella kvinnodagen, den 8 mars, kommer de återigen att uppföra sin bejublade föreställning "Halva mänskligheten" på Blå scenen Hässleholm Kulturhus.

Traumwald - drömmar som blev till guld

Vinnare av filmfestivalen Up & Coming

Vår ponny debuterade som skådis-häst i somras. Hon tycker det är roligt när det händer saker och åker gärna iväg på utflykt, oavsett om det är hopptävling eller veterinärbesök (ja, faktiskt). Så det här med filminspelning var bara kul, Bonita var med på noterna direkt och förstod snabbt att hon hade en central uppgift att fylla. Dessutom är hon van vid lite av varje. Jag kan t.ex. enkelt fickparkera henne i gamla hovspår, vilket var en fördel när det är dags för en ny tagning av samma filmsekvens.

Häromdagen fick jag se resultatet. Filmen heter Traumwald (Drömskog) och är en 10 minuters kortfilm gjord av Magdalena Lepp, som går på filmskolan Film Arche i Berlin. Magdalena är inriktad på redigering men i den här inspelningen fungerade hon som regissör, eftersom hon var den enda i filmteamet som pratade svenska. Traumwald är Magdalenas andra film och är inspelad i hennes hemtrakter i Häckeberga utanför Genarp.

Filmen handlar om Natalie, spelad av 10-åriga Anja Rondin, som flyr från föräldrarnas gräl och försvinner ut i skogen, ut i naturen. Barndomen med dess frihet och beroende, frihet att försvinna in, eller ut i sin egen värld. Fri att drömma utan begränsningar, t.ex. om en egen häst. Möjligheterna synes vara oändliga. Men utan möjlighet att förvekliga drömmarna. Att på gott och ont, kunna och få återvända till tryggheten och föräldrarnas omsorg.

Natalie strövar runt i ett paradisiskt landskap. Naturljuden ackompanjeras av stillsam pianomusik. Uppe i ett jakttorn i bokskogen har hon gömt en skatt i en gammal plåtburk, däribland en leksakshäst. När hon öppnar ögonen, efter att tyst ha sänt en önskan, står det en häst nedanför jakttornet och väntar på henne. Natalie går fram till hästen och bekantar sig med den. Hästen låter sig nådigt klappas, smekas och gosas med innan den försvinner bort genom skogen.

Inspelningen av just denna scen var väldigt speciell med fullständig närvaro. Anja och Bonita fick kontakt och Bonita stod lugn och avslappnad medan Anja klappade henne. Alla vi runt omkring var tysta och stilla för att inte störa kontakten mellan häst och flicka. Stämningen var i det närmaste andäktig, en intensiv stillhet inramad av skogens ljud. Resultatet blev lika bra som verkligheten, om än annorlunda så klart.

Med Traumwald deltog Magdalen Lepp i Up & Coming, Tysklands största filmfestival för unga filmskapare, i november - och vann 1:a pris i den nationella klassen! Fantastiskt roligt och välförtjänt. Självklart känner vi oss delaktiga till resultatet och är glada och stolta över att ha kunnat bidra. Bonita visade sig vara en naturbegåvning som skådis-häst; och 11-åringen blev omåttligt stolt när han såg sitt namn rulla förbi, som djurtränare, i filmens eftertext.

Och nu blir det reklam

Lunds trevligaste klädbutik

Varför jag bloggar om det här? Eftersom "Sheena is" är en av mina favoritaffärer som jag vill ska finnas kvar. Det bästa sättet är att försöka få fler att hitta dit. Dessutom vet jag av egen erfarenhet hur svårt det är att försörja sig på att driva en liten butik.

Jag har köpt flera av mina favoritkläder på "Sheena is". Förutom nya kläder finns där bland annat second hand, handstickade tröjor och mössor mm, Dr Martens, fina strumpor, gamla och nya designade smycken och accesoarer.

Förra sommarens finaste fynd. Lägg märke till de munchska ångestkurvorna på det infällda tyget. Gillar.










Handstickad tröja efter mönster från 60-talet.


En kjol av märket Smash, även om vinden gör sitt bästa för att försöka få den att se ut som ett par shorts. Smash's kläder påminner en del om Desigaul men är betydligt billigare. En nackdel är dock att storlekerna är ovanligt små. Strumporna har jag också köpt på Sheena is.




Den här kjolen har jag haft ett tag, också av märket Smash. Det är nog drygt två år sedan jag köpte den.





Affären ligger vid Lilla Fiskargatan i Lund, fast in på en gård. Ungefär mittemot Gleerups bokhandels barnavdelning.

Om du vill veta mer så får du kolla här: www.sheena-is.se/shoppa/