onsdag 17 juli 2013

En gång i våras, bland "Flora & Friends"


Kanske var det vädret. Eller vädret i kombination med årstiden. Då, i mars när ”vår-vädret” fortfarande var isande kallt. I vilket fall talade utställningen till en stark längtan, efter det som vi har omkring oss just nu; och jag kom på mig själv med att gå runt och gnola och småsjunga av förtjusning medan jag tittade runt i utställningen. Så där som jag kan göra av ren glädje när jag äter riktigt god mat.

Utställningen var Flora and Friends, platsen var Skånes Konstförening. Jag lyckades se utställningen i sista minuten, dagen innan den stängde, den 24 mars.

Häckar – något högst ordinärt och vanligt som finns överallt, i en eller annan form. Formklippta buskar och träd är inte fullt lika vanligt men även det en traditionell beståndsdel i stadens anlagda natur. I Tomas Gilljams fotoserie Perceptions blir häckarna och de formklippta buskarna till något magiskt och mystiskt. Som porten till en annan värld, som klädskåpet till Narnia, eller till en annan tid; som när Orlando virvlar fram genom den välklippta häcklabyrintens gångar och kommer ut i en helt ny tidsepok (se Orlando, Sally Potter 1992). Fotona är något så ”enkelt” som kopierad och spegelvända foton (effekten blir ungefär densamma som i ett kaleidoskop) från konstnärens föräldrars minutiöst välskötta villaträdgård. I filmen ”Indbydande till försvar” får man följa faderns arbete i trädgården. Hur han till koltrastens sång rofyllt tar sig an varje arbetsmoment, varje växt, varje blad, varje småkryp. De som hör hemma i trädgården ska gynnas, vattnas, tuktas, putsas, medan de ovälkomna avlägsnas och avlivas. Trädgården är ett pedantiskt omhändertaget skötebarn som får sin ägares fulla uppmärksamhet och omsorg.

En trädgård kan fylla en människas behov av att känna sig behövd, att någon är beroende av och inte klarar sig utan ens omsorger. Ungefär på samma sätt som barn eller ett husdjur. Någon att vårda, sköta och ta hand om. Men att odla sin trädgård kan också handla om behovet att ordna och organisera sitt hem. I detta ingår en större eller mindre grad av kontroll. Att ha kontroll över sin närmiljö och hindra ovälkomna besök och hot utifrån – kattplågare, mördarsniglar och ogräs. Till exempel den giftiga björnlokan, som ingår i utställningen i form av en skulptur i naturlig storlek.
Något så vardagligt som en klippt häck kan fungera som ett tecken på kontroll. Kubas lågtrafikerade och lugna motorvägar har dålig asfalt, hästkärror i högerfilen och kor och höns i vägrenen. Mittremsan mellan körbanorna markeras med en häck. En mil-efter-mil, omsorgsfullt klippt häck, som ett tecken på överhetens, statens närvaro och kontroll.




Motsatsen till kontroll finner man i Tal R:s bok Brunemark vars sidor, liksom växtligheten, får välla fram över galleriets väggar. Ingen text, inga kommentarer, enbart olika sidor av trädgårdens natur.



I Jeanette Land Schous fotoserie Memento har växterna fått oväntat sällskap. Bland den ilsket taggiga berberisbuskens rödgula bladverk hittar man brinnande tändstickor. Ginkons bladstjälkar är genomstungna av knappnålar. Från fläderbärsklasarnas stjälkar hänger fastknuten röd tråd. I ekkvistens grenar sitter de tvättklämmor. Vardagliga föremål som fått en helt ny men ändå inte främmande placering.  Många av kombinationerna av växt – föremål är på något sätt så självklart välbekanta. Kanske är det berberisbuskarnas eldfängda höstfärger. Eller skolgårds-anläggarnas förkärlek för berberisbuskarnas taggiga buskage, som inte dög till annat än som soptipp åt de rökande tonåringarnas använda tändstickor.



Barndomsminnen av närkontakt med trädgårdens betåndsdelar. En såväl fysiskt som känslomässig närhet och nyfikenhet. Hur grönska, jord, sten, skräp och allt annat som gick att hitta blev till viktig rekvisita i lekens fantasivärld. Kanske är det sådana minnen som gör att dessa växtinstallationer känns så självklara.



De grönländska trädgårdarna i Finn Larsens foton, Tamaviaartumik (Passion), och Åsa Sonjasdotters undersökning och presentation av ett potatisodlingsprojekt handlar i grund och botten om samma sak, nämligen om anpassning efter förutsättningarna. De grönländska trädgårdarna är inte bara ett uttryck för sina ägares odlingsideal. Minst lika viktigt är att hitta och välja de växter som trivs i detta speciella klimat och att formge trädgården så att växterna kommer till sin rätt. Finn Larsens foton visar ett Grönland som (så klart) är så mycket mer än den bild naturfilmerna och okunnighetens fördomar skapar. Ett Grönland ”där det faktiskt finns fler trädgårdar än kajaker”.

Med en diabildsserie och en installation med potatisar i ett kylskåp presenterar Åsa Sonjasdotter sitt konstprojekt om The Attentative Potato Breeding Action. Detta potatisodlingsprojekt är ett försök att med hjälp av gamla sorter och nygamla metoder odla fram nya poptatissorter speciellt lämpade för klimatet och förutsättningarna i Berlin/Brandenburg. En ekologisk rörelse med syfte att främja stadsodling.

Varje trädgård är en liten del av den omgivande naturen. En liten, liten men inte obetydlig plats av jorden, med sitt speciella klimat, jordmån, sol- och vindförhållanden. De förutsättningar som utgör vår omvärld, och som vi kan välja att arbeta med; eller emot.