onsdag 8 oktober 2014

Planteringsdags igen

 September har varit ljuv och varm. Som en höstens motsvarighet till sköna maj. På åkrarna grönskar höstsådden av raps och vete, späd och fräsch. Så trädgårdssäsongen är inte över på länge än. Förhoppningsvis. Åtminstone inte här i södern.

Hösten är faktiskt en perfekt planteringstid. Fuktig luft, svala nätter och ingen brännande sol gör livet enklare för nya, små och stora plantor. Och rotsystemet hinner etablera sig och utvecklas inför våren. Undantaget är städsegröna växter som kan behövas vattnas extra. Eftersom de behåller sina blad eller barr fortsätter de också att avdunsta vatten hela vintern. Vilket kan bli tufft på vårkanten när solen torkar ut grönskan och tjälen binder markfukten. Vill man vara på den säkra sidan kan man då skapa skugga genom att täcka dem med säckväv eller fiberduk.

I Köpenhamns Botaniska trädgårds butik hittade jag i helgen eftertraktade lökar och knölar, små höstcyklamenknölar och lökar av Stenbergia. Stenbergian är en amarylissläkting som blommar på hösten med lysande gula, krokusliknande blommor. Nu måste jag snabbt få dem i jorden så kanske de hinner blomma. Annars får jag vänta till nästa höst. Stenbergian vill ha sol och värme, så jag tänker sätta dem i en kruka som får stå i söderfönstret dagtid och flytta ut under natten tills de kommit upp. Eftersom den är mindre härdig kan de då få övervintra frostfritt och flytta ut i rabatten först till våren, tänkte jag.

Spännande former och färger
Inspirationsbilderna kommer från sommarens ”Tusen trädgårdar” då jag besökte Karnagården utanför Trelleborg. Där fanns överväldigande mycket att se, men det här var mina favoriter.

En utsparad stjärna av marktegel i gräsmattan. Man behöver ju inte bara göra gångar eller enkla former som rektanglar eller cirklar utan man kan lägga sten i andra mer komplicerade former. Det sparar gräsmattan från att bli nedsliten där man ofta går, som till hängmattan. Just under hängmattan kan det vara en nackdel med sten om man ramlar ur, eller har barn som gillar att leka i hängmattan. Mycket dekorativt är det i alla fall. Markteglets brunröda färg är en fin kontrast mot gräsmattan och får färgerna att förstärka varandra. Och stjärnans speciella mönsterläggningen är imponerande.

Ett formklippt buxbomklot planterad bland lika mjukt rundade stenar


Vackrast av allt var nog den sittande kvinnoskulpturen under det paraplyformade trädet. Kanske var det en avenbok? En perfekt placering av skulpturen. Gömd under grönskan hittade man den först när man kikade in mellan grenarna. Som om hon hade gömt sig och somnat, eller för att gråta, och blivit förstenad. De mossklädda benen och armarnas former liknar trädets böjda och mossiga grenar.

 
Alunrotens rödaktiga blad passar perfekt ihop med den röda stjärnflockans blommor i bakgrunden. Rabatten är inramad av en låg buxbomhäck.




Till sist en nytagen höstbild: Blommande murgröna har
 slingrat ihop sig med höstfärgat vildvin. Vilket höstpar!



fredag 3 oktober 2014

Dressed for success

Höstens countryside look för en medveten fashionista.

Höstens kyliga dagar närmare sig med stormsteg och det är hög tid att se över sin garderob. Här har vi satt samman ett antal plagg passande för en skön weekend på landet. Lätt inspirerad av gatans mode är den också ett utmärkt exempel på den nya, heta look som gäller för hösten 2014.

Modellens mundering är uppbyggd som en ledig en lager-på-lager kreation. Upptill bär hon en bylsig, lätt oversize jacka i höstens nya skogsgröna nyans. Till detta en kort svart trikåklänning täckt av ett rustikt förkläde i naturfärgat jute. Lägg särskilt märke till det nya sättet att knyta förklädet – utanpå jackan, vilket ger den rätta, nonchalanta stilen. De gröna knästrumporna går ton i ton med jackan, och under dessa ett par randiga strumpor som bryter av i grafiskt svart och vitt. De robusta, gedigna och värmande stövlar  ger ekiperingen visuell tyngd. Som pricken över i en verklig vintage-klenod – en Sparbanken-mössa med anor från det goda, glada 1970-talet då storheter som Ingemar Stenmark banade nya spår för modet.

För att testa plaggens funktionalitet lät vi modellen, en solig lördag i september, utföra en klassisk country weekend- aktivitet – att bygga en dynghög. Till sin hjälp hade hon redskap i form av grep och rullebår.

Det gick som tåget. Eller kanske snarare som ett idogt pustande ånglok… tack vare den både  eleganta och ändamålsenliga klädseln, och samtliga plagg höll måttet fullt ut.

En uppmärksam läsare, signaturen "Bengt", hörde av sig för att ställa frågan om vad vi rekommenderar modeintresserade hästar hösten 2014?

Våra mycket trendkänsliga och ofta anlitade modellhästar håller som bäst på att byta om till ljuvligt lurviga och höstkvällsmysiga vinterpälsar. Men dessa kommer så klart att så småningom kompletteras med de rätta och chica accessoarerna, för härliga dagar i hösthästhagen. 
Vi återkommer till frågan då vinterpälsarna är på plats.





måndag 23 juni 2014

Teckning från grunden


Vi är nog många som beundrar skickliga tecknare och som gärna skulle vilja förbättra vår egen förmåga. Jag har tagit hjälp av en ambitiös, ung man, mr S, för att visa hur man kan komma igång med att teckna. För med idog övning, uthållighet och ett gott sittfläsk (gärna kompletterat med en vadderande blöja, som inte bara sparar sittmuskulaturen utan även att tid förspills på onödiga toalettbesök) kan man nå långt. Oavsett vilka förkunskaperna är.

Materialet är a och o. Papperet är dock av mindre vikt, menar S. Det är bara en yta för tecknandet, åtminstone såhär i början. Men testa gärna olika underlag, det kan ge spännande effekter. Undvik dock tapeter, bordsdukar och liknande ytor. Vissa personer kan vara mycket känsliga för sådana övningar. Färgerna däremot är av avgörande betydelse för den kreativa glädjen. Jag började med traditionella vaxkritor, berättar S. Känslan i handen var behaglig men färgernas lyskraft är begränsad och linjerna blev inte tillräckligt stringenta.

Det som verkligen fick det att lossna för mig var filtpennor i storpack, fortsätter S. Nu är det egentligen inte mängden som är det avgörande för tecknarglädjen, även om storpack ger en känsla av rikedom. Däremot kan storpack ge vissa arbets- och koncentrationsproblem då pennorna lättare ramlar ner på golvet. Och ju fler som ramlar ner desto fler får man plocka upp. Såvida man inte har en villig assistent vid sin sida. (S var till en början mycket nöjd med sin assistent, P. Men han visade sig senare vara en verklig besvikelse. Till exempel vägrar P plocka upp pennor som ramlat ner på golvet och hävdar att S ska plocka upp dem själv! Problem uppstår också när P ska hjälpa till med att teckna brandbilar, efter 2-3 stycken strejkar han. S råd är att man kan inte vara för noggrann när man väljer assistent.)


Antalet färger är inte avgörande utan det viktiga är att rätt färger finns med. S föredrar grönt. En annan viktig detalj är korkarna. Glöm inte att sätta på dem direkt när du är färdig med pennan. S är mycket noga med detta. Om du använder kulspetspenna, välj dem med kork. Inte klick-pennor. Detta med är att ta av och sätta på korken bidrar till ökad närvaro och den positiva känslan, enligt S.

Börja träna på att teckna cirkelformade linjer. Be gärna en erfaren tecknare visa hur du ska gå till väga. Tänk på att vara avslappnad i handen och använda hela armen. När du känner att de sitter är det dags att höja svårighetsgraden och gå över till små runda former. Kom ihåg att hålla munnen stängd. Dreggel ger så fula fläckar på papperet och i värsta fall kan färgen flyta ut.

Övergå så till raka streck. Låt formen styra färgvalet. Rita många och ge inte upp utan träna på. När du känner dig säker på detta, prova att rita kors och tvärs.

Pointilism. Eller med andra ord – prickar. Det kan verka enkelt och banalt men är svårare än man kan tro. Tänk på att inte pricka för hårt, det sabbar pennan. I värsta fall kan det, åtminstone enligt vissa pedanter (som P), bli märken i bordet. Variera mellan gruppvisa och utspridda prickar. Glöm ej att stretcha handleden efteråt. Prickande kan vara en ansträngande teknik.

Så här långt kommen har du gått igenom de tre grundläggande teknikerna. Du behärskar nu alla beståndsdelar för att kunna teckna din första huvudfoting, alternativt en bil om du föredrar det. Du kan också göra som S och kombinera dem ohämmat i fria abstraktioner till ett spännande sammelsurium av färger och former.

Se inte din teckning som färdigställd direkt utan gör som S: Återvänd, jobba vidare och låt teckningen växa fram organiskt. När du har den första stora strukturen klar, själva skelettet, fyll på med små detaljer. Jobbar du på riktigt bra kanske du till och med kan få se din teckning utställd på kylskåpsdörren, till allmän beundran. Lycka till!

Papperssorten är enligt S mindre viktigt. Ett enkelt papper kan tvärtemot ge en extra dimension åt bilden.


Konstpedagogens kommentarer: Det här är en utomordentlig ung tecknare, endast två år gammal. Han har en imponerande ihärdighet och beslutsamhet. Att dela upp de olika momenten tills de sitter perfekt är helt rätt teknik. Självklart varvat med ett friare tecknande. S sätt att ta ut svängarna och hans idoga arbete med de små detaljerna är exemplariskt. Även färgbehandlingen är på en hög nivå, där favvo-färgen grönt lyser igenom. Jag ser med spänning fram emot hans första huvudfoting som jag gissar kommer att bli något exceptionellt.

måndag 19 maj 2014

Måndagsboost – en kickstart för veckan


Bland entreprenördar och en och annan entrepreslav(?)

Måndagsboost på Mindfloor är ett av de många evenemang som marknadsförs via Facebook. Måndagsboost är en sammankomst för egna företagare, entreprenörer och andra som träffas, minglar och utbyter erfarenhet över en gemensam frukost med föredrag. Men det är inte bara ett vanligt föredrag utan här ges hjälp och stöd på ett högst konkret sätt.

Föredraget börjar med att dagens inbjudna gäst ger en ca 20 minuter lång presentation av sig själv och företaget. Den här gången var det initiativtagaren själv Helen Colak som driver Mindfloor, ett kontors-hotell i centrala Malmö, som inledde sammankomsten. Temat för hennes presentation var de erfarenheter hon fick då hon startade sina företag Mindfloor och Mindfocus.

Helen utgick från de talande begreppen entreprenörd respektive entrepreslav. Hon berättade hur hon som nybliven företagare hade varit duktig och haft stenkoll på sin affärsidé, budget och affärsplan. Vad hon däremot saknade var självkänsla, vilket gjorde att hon i alltför hög grad lät sig styras av rädsla i stället för lust. Hon utvecklades till en entrepreslav.


En fördel med att vara egen företagare är att man bestämmer allt själv och därmed har fullständig kontroll. Men man måste också ta alla beslut själv, genomföra allt själv och vara sin egen chef och styrelse. Det kan vara tufft. Helen lärde sig så småningom att affärsidé, budget och affärsplan inte är allt utan att entreprenörden, som fanns där långt inne, behövde få mer utrymme. Hon skaffade sig en ”styrelse”, bestående av goda och kloka vänner och lärde sig lita på sin magkänsla och de goda tankarna.

Från entrepreslav till entreprenörd
Måndagsboosten var en av de idéer där hon valde att lita på sin magkänsla, i stället för de personer som påstod att det aldrig skulle gå. Men träffen fungerade inte riktigt bra första gången, när hon hade förlagt den till kl 7. Det kom fem personer. Måndag klockan åtta var inte heller en idealisk starttid, vilket däremot klockan nio visade sig vara. Helens råd är att våga testa. Vad funkar? Vad funkar inte? Släpp det som inte funkar och fortsätt framåt! Helen utvecklades från entrepreslav till entreprenörd. Hon utmanade sig själv och lät sig styras av sin lust snarare än rädsla.

En annan viktig del i utvecklingen mot entreprenörd var kontakten med andra människor via Facebook och mingel. Helen avslutade sin presentation med en diskussion om fördelar och nackdelar med några olika marknadsföringskanaler.

Nätverkande är positivt eftersom man träffar likasinnade, det är förtroendeskapande och ger inspiration. Nackdelen är att det tar tid, inte är så produktivt och man måste prata med okända för att vidga sitt närverk. Sociala medier är en del av nätverkandet. Även det tar mycket tid, om det ska fungera optimalt, eftersom det kräver att man är aktiv. Å andra sidan är det är gratis, snabbt och ett bra sätt att bedriva kundvård på.

Hemsidan är ett viktig komplement, då den är det digitala visitkortet. Men den måste vara säljande och uppdateras regelbundet. Slutligen diskuterades referenser, som är en stor tillgång och en förtroende-skapande form av marknadsföring. Dock är den inte kontrollerbar utan subjektivt och bygger på ett ömsesidigt förtroende. Man ska även betänka referensens position, vilka grupper på Facebook man syns i, och att även att delandet och ”gillandet” kan gå till överdrift. Samt vara medveten om att allt blir till en del av den personliga marknadsföringen och ens image.

Generösa råd och idéer
Måndagsboosten är ett givande och värdefullt nätverk. Själva boosten går till så att de som vill delta lämnar sitt visitkort i en skål; därefter dras ett kort på måfå. Den vars visitkort kommer upp ska ge en minipresentation på några minuter, samt berätta om ett angeläget område i verksamheten som behöver förändras. Det kan t ex röra sig om ett problem som behöver lösas eller en inriktning som bör vidareutvecklas.

Vid detta tillfälle deltog Ingvar Nilsson, som är föreläsare på temat alkoholism. Ingvar behövde tips om hur han kan hitta och komma i kontakt med grupper som är intresserade av att anlita honom som föredragshållare. Övriga deltagare delade generöst med sig av sina idéer, erfarenheter och kontakter. Ingvar fick flera bra tips, som att kontakta grupper som företagshälsovården, fackliga företrädare och kommunorganisationer.

Även Ingalill Vestman, som driver VIP Consulting och arbetar med kommunikation, hälsa och utbildning, fick ta del av de församlades kunnande. Inga-Lill står inför en utveckling av sin affärsidé och vill förändra inriktningen. Hon behövde råd och inspiration för hur hon ska arbeta vidare.

Det är mycket intressant och värdefullt att få ta del av diskussionerna som uppstår under måndagsboosten. Deltagarna delar generöst med sig av sina idéer och sin kunskap; och ger exempel på hur man kan tänka utanför ramarna. De där ramarna som det är alltför lätt att fastna innanför, när man mest jobbar tillsammans med sig själv. Tillsammans skapar detta en mycket inbjudande stämning som inspirerar – inspirerar till att ta steget och att utmana sig själv.


Foto © Jens C Hillner

fredag 17 januari 2014

Moderna Museet Malmö – Barnens Bästa Biennal

På utställning med fel ungar?
Iväg till Modernas utställning Barnens Bästa Biennal i sällskap av två barn, en 2-åring och en 13-åring. Det visade sig inte vara något optimalt sällskap. En 2-åring full med trots och en nybliven, blasé tonåring föll sannolikt precis utanför den tänkta målgruppen. Så omständigheterna för att se utställningen var knappast ideala. Därför kan jag inte påstå att jag verkligen har sett utställningen, trots att utställningar och konstpedagogik tillhör mina specialintressen utan snarare ”befunnit” mig i den. Men att ”befinna sig i” är också ett sätt att uppleva konst och säger på sitt sätt också något om utställningen.

Insiktstorn och filmen Le Rond Universel, av Lisa Jeannin och Rolf Schuurman, var de två verk som jag verkligen såg och som var odiskutabelt bäst, både enligt mig och barnen. Upp i det runda tornet, byggt av stående ohyvlade brädor, ledde en smal, svängd trappa upp till tornets centrum. Här kunde man titta ner i en ”brunn”, i tornets innandöme. Där brunnens vattenyta skulle ha befunnit sig, fanns i stället en filmprojektion som man kunde titta ner på. Filmen visade bland annat tre dansande ljusklot, vilket i själva verket var lysande jongleringsbollar filmade uppifrån. En annan smal trappa ledde ned ur tornet.

Filmens berättare, med mikrofon, inne i tittskåpet
Filmen i tornet var delvis densamma som visades på väggen intill. I den berättar en leranimerad liten figur med barnröst om universum, atomer och liknande. Figuren befinner sig i ett fantasifullt inrett rum och har sällskap av ytterligare en lerfigur. I en helt annan del av museet visas filmens inspelningsplats. En miniatyrmiljö uppbyggd i ett tittskåp, i form av en stor svart låda som man kunde titta in i genom olika kikhål.

Resten av utställningen då? Ja, det var den jag inte riktigt såg. Jag vet att det ingick fyra grafiska blad av Matisse, hängda högt uppe på en vägg, en etsning, Melencolia I av Albrecht Dürer samt två svartvita foton av någon fotograf. Kanske hade utställningen ett konsthistoriskt perspektiv? Tipsrundan blev inte gjord, 2-åringen var för liten och tonåringen inte tillräckligt intresserad. Knippet med ”färgbrickor” från olika konstverk (man skulle leta upp originalen) hade säkert varit rolig i rätt sällskap. Allt mycket välgjort och fint.

Men ändå... Jag hade väntat mig något mer; en större och mer inspirerande utställning. Det finns ju så mycket spännande konst, både gammal och ny, som kan väcka nyfikenheten. För förutom Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans verk var det inte någon lockande utställning. Tyvärr. Varken för barn eller vuxna, tror jag. Och en utställning för barn måste vara inbjudande, även om man inte är intresserad av tipsrundor eller skattjakt. Så namnet till trots, barnens bästa biennal var det inte. Men det kanske kan bli?

Utställningen,vars övergripande tema var ”Berättelser”, avslutades den 12 januari. Utställningen var en del i Barnens Bästa Biennal som bestod av 26 olika konstevenemang runt om i Skåne. Till Modernas utställning hörde även en ambitiös broschyr, som jag inte hade tagit del av då jag såg utställningen. Broschyren finns att ladda ner som pdf.