onsdag 29 september 2010

Bortskänkes

Jag har påbörjat en utrensning i trädgården.

Nej nej, det där är inte jag. Men jag kunde inte låta bli att ta med bilden i det här sammanhanget. Jag är tvärtom ganska mesig när jag går fram. Det ser verkligen förfärligt ut men ändamålet är gott. Vi håller på att installera jordvärme; och det är inte trädgården som drabbas utan framsidan av tomten. Åter till mitt egentliga ämne...

En del av trädgårdsväxterna har en fantastisk förmåga att yngla av sig, allra helst på grusgångarna. De är tydligen en idealisk barnkammare för små frön. Nu har dessa minstingar blivit väl många och tillräckligt stora för att flytta hemifrån. Alltså söker jag hugade odlare som behöver nya plantor till sin trädgård, balkong eller sina krukor och som kan ta sig an den fortsatta uppväxten. Planteringstiden är den rätta.

Följande växter finns för avhämtning:

Stenkyndel (se bilden)
Höstblommande med ljust lila blommor (krukade).

Vitblommande purpurklätt (se bilden)
Silvergrått, övervintrande bladverk (krukade).

Höstanemoner
Ljust rosa, starkväxande.

Storfryle.
Vintergröna tuvor med ljusgröna blad. Marktäckande.

Kaukasisk förgätmigej
Ljuva, blå blommor i juni. Vacker bladverk.

Daggkåpa
Vackert bladverk och skira blomställningar.

Spansknäva
Blommar i rosa hela sommaren. Utbrett växtsätt.

Småblommig skogsclematis
Gulvita blomknippen i augusti, liknar "Summersnow". Starkväxande.

Stockrosor
Enkla blommor i osorterade färger.

Anmäl ert intresse här i bloggen. (Ni som känner mig kan ju också ringa eller maila.) Så ska vi nog kunna komma överens om överlämnandet. Obs. de som inte är krukade måste grävas upp på plats.

fredag 24 september 2010

I damernas modevärld

En verklig djupdykning med historiska vingslag

Jag brukar då och då, men tyvärr lite för sällan, lyssna på programmet Stil, detta eminenta radioprogram om mode som sänds i P1 på fredagar. Till och med maken, som är tämligen ointresserad av mode lyssnar ibland. Susanne Ljung är programledare och ibland medverkar till och med bloggkändisar, som Översättar-Helena. Programmet jag hörde sändes den 10 september handlade bland annat om Marlene Dietrich och en ny tidskrift som heter "The Gentlewoman". Reportagen var som alltid väldigt intressanta, jag blev väldigt sugen på att läsa en Marlene Dietrich-biografi. Om "Gentlewoman" berättades det att det är en modetidning med ett annat fokus än den traditionell damtidningen. Mindre ytligt mode och skönhet och mer intellektuellt om mode och vad kvinnor gör och åstadkommer, t.ex. i sitt yrkesliv. Det där låter ju bra, men det där sista är långt ifrån något nytt.

I föräldrarnas gömmor kan man hitta både det ena och det andra, t.ex. Svensk Damtidning från år 1909 (just det, "den kungliga veckotidningen"). Visst verkar det spännande! Jag hoppades på lite modereportage från förra 00-talet, något inredningstips och kanske lite skvaller om dåtidens kungligheter. Men ack vad jag bedrog mig. 1909-års Svensk Damtidning var av en helt annan kaliber. På första sidan hittar man ett foto av fröken Ina Almén, vd för affärsrörelsen Svenska Hem (en butikskedja). I andrasidans artikel berättas det om det framgångsrika företaget. Här kan man bl.a. läsa "Nu har Svenska Hem slagit igenom och intar en position som många andra vanliga affärsföretag skulle skatta sig lyckliga att äga. Eller hvad sägs i dessa dåliga tider om en nettovinst som motsvarar en förväntning af det tillskjutna kapitalet på 32%?" (Jag inser att jag nu har snöat in rejält - men jag kan inte motstå. Det kan vara min ekonomiska bakgrund som spökar. Hav öfverseende!) Denna konsumentförening hade under det senaste räkenskapsåret, 1908 alltså, gjort en vinst på drygt 15 000 kronor. Framgången härleddes till den kooperativa formen (något att tänka på i dessa moderattider), en direkt förbindelse med producenter, av ägg, smör, grönsaker och frukt (närodlat!) och sist men inte minst, låga priser (alltid lika aktuellt). Det står även en ingående beskrivning av utvecklingen av medlemsantalet, andelskapitalet och omsättningen. Men det där får ni läsa själva. Säg bara till så mailar jag över en kopia av artikeln. Jag väljer i stället att avsluta referatet med ännu ett citat: "[...] utan Ina Almén hade Svenska Hem aldrig blifvit hvad det är. Som svenska kvinnor kunna vi alla glädja oss åt att ett så duktigt och framgångsrikt kvinnoföretag som Svenska Hem existerar i vårt land." Vad sägs om det, Gentlewoman?

Därpå följer en artikel om Hvita bandets opinionsmöte mot kvinnlig betjäning på Göteborgssystemet, eftersom det skulle innebär ”en stor sedlig och moralisk fara”. (Det här stämmer mer överens med mina förväntningar på dåtidens damtidningar.) Signaturen E-t har besökt fröken Marianne Nordqvists ateljé för konsthantverk och insett att handarbete vore en lämplig kvällssyssla även för herrar. (Ganska framsynt, tycker jag.) Sedan finns det förstås noveller och annonser. I annonserna känner man mer igen dagens damtidningar. Här hittar man såväl mode som skönhet, t.ex. svaret på skönhetens hemlighet – Crème de Louise, som saluförs av Parfymeri Louise. Spetsblusen Esmeralda beskrivs som såväl förnäm, elegant och välsittande. Man kan få generande hårväxt borttagen med pulvret ”Mignon”; ”På en minut bländhvita tänder” med hjälp av impregnerad tandborste; eller den svenska Medico Vibratorn som är bäst för "massage av kroppens alla delar”.


Om man bortser från vissa annonser så var det här alltså en mycket seriös tidning som har få likheter med den nutida Svensk Damtidning (som man f.ö. också kan hitta i föräldrarnas gömmor). Och jag måste erkänna att jag är ganska imponerad, och djupt fascinerad. Modet från förra sekelskiftet får jag dock leta vidare efter. Har jag riktigt tur kanske jag kan hitta ett specialnummer med höstmodet 1910.

tisdag 14 september 2010

Oops, och plötsligt var det höst…

Plötsligt en dag är det bara så tydligt att det har blivit höst, och man vet inte exakt vad det är som gör att känslan infinner sig. Är det att det har blivit lite svalare, att alltfler av åkrarna är upplöjda eller för att svalorna är försvunna? I butikerna och tidningens annonser var det säkert en månad sedan de började göra reklam för höstkläder. Och i blomsterbutikerna plockade de fram cyklamen och frosthärdiga gröna växter redan i augusti. Varför denna brådska, när cyklamen ska glädja fram till november och kanske längre? Jag förstår det inte. Visst blir det höst så sakteliga, och visst blir de varma och soliga dagarna allt färre. Men det är faktiskt högsäsong för sensommar, brittsommar, dahlior och mycket annat som signalerar sommar i starka färger; så varför skulle det inte kunna finnas mer o-mörka och o-varma kläder?

Nytt, nytt, nytt. Förändring, förändring , förändring. Att allt går fortare nuförtiden är ett välkänt faktum. När jag i tonåren var aktiv ryttare var hösten den bästa tiden ur ridsynpunkt. De många stubbåkrarna inbjöd till långa galopper. Det kändes nästan som om det var en oändlig prärie man red fram över, och inte laholmsslättens ändliga åkrar. Nu för tiden är tröskorna så mycket större så skörden går fortare, och därmed kan även stubbåkern plöjas tidigare. Det är även vanligare med höstsådd, så stubbåkrarna får inte ligga kvar lika länge som förr. För 150 år sedan, när större delen av befolkningen bodde på landet, levde man också i en ständigt föränderlig värld men förändringen var oftast långsam och förutsägbar: årstidernas och vädrets skiftningar, växters och djurs tillväxt och död. Eftersom arbetet, och därmed överlevnaden, helt styrdes av naturen och årstiderna var det nödvändigt att noga notera förändringarna.

Är detta en orsak till att vi har behov av förändring och omväxling? Att det en gång har varit en högst konkret förutsättning för vår överlevnad? I dagens samhälle är vi inte lika beroende av naturen och förändring skapad av människor har fått ersätta naturens. Vi handlar nytt, möblerar om, renoverar kök och badrum och hakar snabbt på nya moden och trender. (Det finns förstås även orsaker som slitage, ekonomiska möjligheter, sociala krav mm ) Den miljö de flesta av oss har omkring oss, på jobbet, i sta'n och i kvarteret där vi bor, är ganska oföränderlig. Det mesta ser likadant ut hela tiden. Undantaget är grönskan samt butikernas skyltfönster som delvis styrs av årstiderna. Men butikerna vill också styra årstiderna och få oss att börja köpa varma kläder i augusti, två månader innan vi verkligen behöver den. Det är synd. Jag tror att människan har ett stort behov av förändring och omväxling, men i lagom takt. Och utan att det nödvändigtvis behöver handla om att konsumtion.

Om du har en trädgård har du en av de bästa möjligheterna att få uppleva förändring och variation. Precis som i naturen sker förändringen i trädgården hela tiden, antingen vi vill det eller ej. Det finns växter som växer upp, blommar och dör året runt här i södra Sverige. Det går bara lite långsammare under de kalla månaderna. Så om du kan, odla din trädgård och upplev de små, långsamma och ständigt pågående förändringarna. Svalorna har visserligen flyttat men snart kommer Nakna jungfrun. Och än har hösten inte vunnit slaget, det kommer fler sommardagar utan varma kläder. Det är jag säker på.

(Nakna jungfrun kallas också för Tidlösa, eller Colchicum autumnale)

torsdag 2 september 2010

Ivan – ogräsets fiende nr 1

Hallå där i grönskan! Du har väl inte gett upp och lagt trädgårdsambitionerna på hyllan bara för att sommaren börjar ta slut? Nu när dessutom mina bästa ogräsrensningstips kommer. I min trädgård kommer nu ogräset igen med full kraft efter julis torka och värme och augustis rekordregn. Jag har faktiskt glädjen att presentera mitt livs outstanding-bästa ogräsbekämpnings-tips. Den här metoden är inget för den räddhågsne och har en hög investeringskostnad, både i pengar och känslor, men resultatet är som sagt outstanding.

Jag kommer nu att redovisa metoden steg för steg. Gör så här:
Steg 1 Köp en mycket liten och mycket dyr sköldpadda (jag vågar inte tänka på kilopriset) Helst som högt efterlängtad present till t.ex. din 9-årige son (som har väntat på sin sköldpadda i ett halvår).
Steg 2 När sköldpaddan har hunnit bli en högt värderad familjemedlem (i vår familj efter två dygn) tar man ut honom i trädgården.
Steg 3 Se till att sköldisen springer bort. Detta låter kanske svårare än det är. I vårt fall placerades han i en provisorisk bur, under en liten nätkorg, medan vi vände ryggen till i ca tio minuter. När vi kommer tillbaka är han puts borta. Nu kommer den jobbiga fasen.
Steg 4 Se till att inte hitta sköldisen. Trots att sonen gallskriker och hela familjen är engagerad och letar precis överallt. Spana även efter honom i gryning och skymning för då brukar kryp som han vara ute och röra på sig. Passa samtidigt på att ta ihjäl mördarsniglar.
Steg 5 Det viktigaste - Utrensningsfasen. Förklaring: Vad gör man då när man har en 2000-kronorsklimp på rymmen i trädgården och har letat överallt? Jo, det är då man måste börja rensa. Dels för att det ska gå lättare att upptäcka honom, dels för att öka sannolikheten att man ska hitta honom av en slump. Så det är bara att sätta igång. Men man måste vara försiktig. Inga klumpiga tofflor som kan åsamka en liten sköldis de mest fasansfulla blessyrer. Grenhögarna från häckklippningen måste plockas upp gren för gren för att man inte ska råka få med något litet och värdefullt. Och inga vassa redskap, händer är att föredra (handskar är OK). Min taktik var att tänka som en sköldpadda och använda mig av krypmetoden (byxor med knäskydd är oumbärligt). Det är fantastiskt så många gråsuggor man skrämmer livet ur och undangömda mördarsniglar man hittar när man långsamt kryper fram i undervegetationen.

Resultatet var fantastisk! Inte ett löv på fel ställe och maken gick fram som en fullkomlig stormvind bland kirskålen. Jag vet inte hur många korgar och rullebårar (halländska för skottkärra) vi tömde, fastän vi bara hann med ca 1/6 av trädgården. För efter 1 1/2 timmes idogt arbete hittade maken den lille, under en tuva vildvuxet gräs.

Glädjen var STOR! Vi hittade honom ungefär en meter från buren. De är luriga rackare, de där små. En trött, obegripligt hungrig (foderrekomendationen från djuraffären är ogräs!) men märkbart upplivad liten sköldpadda återfördes till sin låda. Vi har uppenbart fått en äventyrs-skölpadda i familjen. Slutet gott, allt gott. Men i fortsättning kör vi med koppel på Ivan.

För er som tycker att ovanstående metod är väl äventyrlig så kommer här alternativa bekämpningssätt:

Mitt bästa redskap är den nyinköpta svanhalshackan. (Misstänker att den heter så eftersom den nedre delen av skaftet har en elegant böj. Säkert ergonomiskt eller nå’t…) Jag föll för den eftersom bladet och fästet var smitt i ett stycke, och därmed borde det gå att slipa bladet när det blivit slitet. På vanliga ogräshackor är bladet en påsatt del på järnfästet. Så när bladet väl är slitet är det inget att göra åt. Och hemma hos mig slits det verkligen. Inte så mycket eftersom hackan används så ofta som p.g.a. våra grus- och lerjordsgångar. Om man inte har luckrat ordentligt blir gångarna i det närmaste betong när det är torrt. Denna konstruktionsfördel var dock inte den enda. Väl hemkommen med hackan visade sig att den dessutom ska vara självslipande! Hur detta fungerar på våra trädgårdsgångar återstår att se.
Det finns även en mindre styrkekrävande metod för att hålla grusgångarna rena – med grovt salt. Man ska strö på ganska mycket salt; inte i samband med regn eftersom det då löses upp för snabbt och inte hinner verka. Jag har ännu bara hittat en ogrässort som överlever en omgång salt. Min mor kallar det gåragräs, något annat namn har jag inte. Den här metoden fungerar även på kullersten och granitgångar. Betong har jag aldrig testat det på, och på marktegel kan det bildas vita saltfläckar. En enkel, billig och relativt miljövänlig metod. Man gör det ogästvänligt för ogräset genom att skapa en havsnära jordmån. Jag brukar köpa säckar med tösalt på Granngården, men det finns säkert att få tag på på annat håll också.
Mitt andra favoritredskap är min minigrep. Den är t.ex. jättebra när man vill luckra jorden i rabatten, utan att skada andra växter, för att komma åt kvickrotens rötter. Kvickrot är fullkomligt hopplöst och slingrar sig in överallt. Men rotsystemet är relativt grunt så genom att luckra jorden och dra upp gräset med rötterna kan man få ett visst övertag. Och antagligen vinna kampen, om man är tillräckligt ihärdig.
Nog om detta för idag. Maskrosorna får vi rensa en annan gång.