En annan bild av Mexiko

Beyond Borders på Skissernas museum
Beyond Borders heter utställningen om mexikansk konst som öppnades söndagen den 10 oktober på Skissernas Museum. Det var mycket folk på vernissagen så det var inget bra tillfälle att fördjupa sig i utställningen. I stället återvände jag några dagar senare. Lätt stressad som jag var, valde jag att börja med att se Minerva Cuevas film Disidencia v 2.0 för att komma ner i tempo. Cuevas välgjorda film visade sig vara en utmärkt ingång till utställningen; och jag förflyttades raskt från Lund till Mexiko. Filmen är en berättelse om aktivism och vardag. Livliga demonstrationer varvas med stillsamma betraktelser av klotter och politiska slagord. Allt binds samman av bildernas rytm och den specialkomponerade musiken som skapar en fördjupad stämning. Filmen skildrar främst stadslivet men med landsbygden och det agrara närvarande runt hörnet. Majskolven är ett ständigt återkommande motiv. En symbol för livet och landets viktigaste gröda; och därmed en konkret förutsättning för överlevnad på samma sätt som traktorerna som bildar ett eget demonstrationståg.

I stora, övre galleriet har man blandat skisser ur den egna samlingen med inlånat material av samtida mexikansk konst. Denna blandning vinner både den historiska samlingen och den samtida konsten på. Det äldre materialets nya placering och sammanhang gör att jag ser dem med nya ögon. Även de skisser och bilder som jag såg dagligen då jag jobbade här under en period aktualiseras. Samtidskonsten i sin tur får ett större djup när den förankras i en konstnärlig historia. De äldre arbetena är en konst full av symboler och historiska referenser. Mexiko har en mycket rik och omvälvande historia, från aztekiskt rike till spansk koloni och vidare till 1800-talets frigörelse och den sociala och agrara revolutionen under 1900-talet. Gestaltningen är en blandning av social realism och myt, ofta i en modernistisk form.
Skisserna till muralmosaiken Vatten, Eld, Jord och Luft är uppbyggd av symboler. Mosaiken finns på Medicinska fakulteten i Mexiko City och skapades 1957 av Fransico Eppens. De två slingrande ormarna i mosaikens mitt symboliserar den aztekiske regnguden Tlaloc och vattnet. Jorden symboliseras av modersgudinnan Coatlicue som håller ett pollenkorn och ett groende majskorn i sina händer, samt av dödskallen som slukar majskolven vilken samtidigt får näring från röttena på kraniets skallben. De tre ansiktena i mosaikens mitt representerar aztekerna, spanjorerna och den moderne mexikanen.


Francisko Eppens skapade även Mexikos stadsvapen, en örn som håller en orm i munnen. Stadsvapnet, i form av en marmorrelief på fasaden till det före detta Utrikesministeriet, använder sig gruppen Tercerunquinto av i en aktion som genomfördes den 2 oktober 2008. Datumet är centralt eftersom det var årsdagen av en studentmassaker 1968. Statens skuld framhävs genom att marmorreliefen på platsen för massakern plockades ned, för att dagen därpå åter monteras upp. Aktionen visas i en film. Tercerunquinto gjorde även tre skalenliga blyertsteckningar av monumentet och bjöd in kolleger och vänner att hjälpas åt med att sudda ut teckningen.

Den offentliga konsten har haft en betydelsefull funktion i uppbyggnaden av det moderna Mexiko. Efter revolutionen 1920 fick den offentliga konsten ett politiskt uppdrag, detta har bidragit till att Mexikos muralmåleri har fått ett världsrykte.
En av de främsta konstnärerna var Rivero Diega. I övre galleriets främre del hittar man skisser av Rivera samt hans orginalmålning The New Deal; en del av muralmålningen Portrait of America som han utförde för New Workers’ School i New York 1933. Muralmålningen utfördes på 21 fristående pannåer av betong för att vara flyttbar. Tidigare samma år hade hans påbörjade muralmålning Man at the crossroad, på Rockerfeller Center i New York, rivits ned då Rivera vägrade ta bort Lenin ur målningen. Här finns även några mindre bilder av Frida Kahlos arbeten.

Exempel på socialt engagemang i samtida tappning hittar man i Torolabs projektet One Degree Celsius från 2008. Det handlar om att förbättra människors livsmiljö på ett
högst konkret sätt. Syftet är att förbättra klimatet i Culicán genom att "exportera" växter från den botaniska trädgården ut i stadslandskapet. Presentationen av projektet och blandningen av konst, natur och vetenskap har likheter med The Orchid Research Project som den malmöbaserade konstnären Nils-Magnus Sköld arbetade med i början av 00-talet. Sköld undersökte då möjligheten att odla orkidéer med en billig metod utarbetad av Nasa för att på så sätt främja fattiga länders inkomstmöjligheter och samtidigt skydda de vildväxande orkidéerna.

Avslutningsvis vill jag nämna ytterligare två samtida verk. Ayate Car bygger egentligen på en uppgivenhet från konstnärens sida, men hon lyfter problemet på ett mycket effektivt sätt – med humorns hjälp. Betsabee Romero låter en gammal Ford i ny skepnad spela rollen som imigrant, och föra fram en bön till högre makter. Hon menar att det krävs ett mirakel för att lösa problemen vid gränsen till USA. Den rosendekorerade bilen, som är en budbärare till Jungfru Maria, anspelar på folkliga traditioner. Bilen är dokumenterad i ett foto samt har huvudrollen i en film. Där ses den fräsa runt i möjliga och omöjliga sammanhang på det mest absurda sätt, som bara kan jämföras med Monty Phyton’s Flying Circus.


Gränsproblematiken är även något som Judi Wertheim behandlar i Los Brincos. Los Brincos är en specialdesignad sportsko med bland annat inbygd karta, kompass och ficklampa som tillverkades i 1000 exemplar. Skorna delades ut gratis till behövande på den mexikanska sidan av gränsen, förutom ett fåtal som såldes som exklusiva designobjekt i San Diego. Tillverkade i Kina är skorna också en kommentar till det globala flödet av varor och arbetskraft. Los Brincos är ett bra exempel på konstens närapå gränslösa möjligheter och efterlämnar en välbehövlig optimism.

Skissernas Museum har en unik samling skisser av Mexikos världsberömda muralmåleri. I utställningen Beyond Borders får man en exklusiv inblick i Mexikos konst och kultur; en kultur och historia lika spännande och lockande som min barndoms äventyrsböcker. Passa på att ta del av den. De utmärkta texterna i utställningen ger en intressant bakgrund till verken. Beyond Borders pågår fram till den 23 januari 2011.

Vill du veta mer om Mexiko kan jag rekommendera TV-programmet Kobras avsnitt den 12 oktober (se SVT play). I programmet ingick bl.a. en intervju med Minerva Cuevas, som jag kommer att återkomma till i ett senare inlägg. En helt annan beskrivning av Mexiko får man i Gilbert Hernandez skildring av den lilla byn Palomar långt ute på Mexikos landsbygd. I ett antal seriemagasin skildrar han kärleksfullt invånarna och livet i det lilla samhället, som utspelar sig i en obestämd samtid i skuggan av myterna. En av mina verkliga favoriter.

Om du vill läsa mer om mellanamerikansk samtidskonst ska du gå in på ”Tidigare texter” här intill. Där hittar du två texter om mitt möte med kubanska samtidskonst tidigare i år. Scrolla ned till datumen 3 och 29 mars, rubriken är ”På äventyr i Havanna”, del 1 och 2.

Squashtider

Och hur man blir av med dem på ett gott sätt
I vår trädgård finns det fortfarande en hel del kvar att skörda. Både morötter och rödbetor ska grävas upp, och jordärtskockorna som jag odlar för första gången och är lite osäker på. Jag fick knölarna av mina fastrar förra hösten så där har de stått och växt sedan dess. Men å andra sidan håller sig rotsakerna bäst så länge de är kvar i jorden; så vida inte en gråsugga bestämmer sig för att flytta in och gräver ut en underjordisk grotta. Det har hänt förr, fast i potatis. Det som dock har gett oss mest mat på bordet i år är squashen. Den har vuxit så det knakar, på det sätt som squash kan göra när den är på det rätta humöret. Det är märkligt att det humöret infinner sig just det året när man har tre squashplantor i stället för en eller två. Jag förgrodde fröna i ett söderfönster i våras. Ibland kan fröna vara lite kinkiga och det kommer inte upp nå’nting, trots att man gör allt vad man kan för dem. Därför brukar jag så några extrafrön. I år kom alla upp. En planta fick Elin men de andra fick flytta ut i grönsakslandet. Och se’n satte de igång att växa. En gammal klasskompis föräldrar planterade en gång 15 squashplantor, när de skulle prova på att odla det för första gången någon gång på 80-talet. Om du inte har någon erfarenhet av squashodling kan jag tala om för dig att tre plantor räcker mer än väl för en hungrig familj på fem personer. Hur mycket squash man får, och vad man gör med den, när man har 15 plantor är en lätt svindlande tanke. (Det här var dessutom innan komposten var allmänt känd.) Man får hoppas att de inte var så'na som tycker att de måste ta vara på all skörd.


För att inte känna sig omsprungen av squashplantorna ska man skörda squashen medan de är relativt späda, s.k. succini - ungefär i storlek som en kort gurka, och innan de kommit upp i 1 kg-klassen. Jag har i höst hittat två jättebra recept där man både får avsättning för mycket squash och väldigt god middagsmat. Vegetariska är de dessutom. Om man inte har någon egenodlad har jag sett att den är billig i grönsaksdisken nu.

Receptet på squashplättar hittade jag i Coop:s medlemsblad dit Terese Taylor hade skickat in det. Tack Terese, hälsar hela familjen. Rätten är av grekiskt ursprung och kallas kolokithokeftedes.

Det här behövs:
900 g squash
2 ägg
200 g fetaost
2-2,5 dl mjöl
1 tsk salt
svartpeppar
olivolja

Gör så här: Riv squashen grovt, lägg den i ett durkslag och pressa ur så mycket vätska det går. Blanda squashen med ägg och kryddor. Tillsätt mjöl och smulad fetaost. (Det blir inte för tjock smet, jag lovar) Stek små plättar i stekjärn eller plättlägg. Servera med pitabröd, tzatziki och grönsaker.

Receptet på mild squashsoppa med majs och cheddar kommer från Lisa Föhrare Winblad som skriver om mat i Sydsvenskans söndagsdel. Jag gillar både hennes recept och hennes sätt att skriva. Hon är väldigt kunnig och inspirerande. Kanske var det det här receptet som hon hittat på en engelsk matblogg.

Det här behövs:
400 g squash
2,5 dl majs
0,5 tsk timjan + 0,5 tsk salvia
1 msk buljongpulver
knappt 1 dl skivad salladslök
2 msk finosherry ell. 0,5 dl vitt vin
1,5 dl grädde
2 dl mjölk
2 dl (ca 80 g) riven cheddar (Det går även bra med parmesan eller västerbotten. Jag ha provat.)
3-4 dl kokande vatten
ett par stänk tabasco (eller min favorit - cayennepeppar)

Så här lagar jag soppan (något förenklat jämfört med Lisa): Skär squashen i ungefär 2 cm-kuber. Fräs lök och squash tills de mjuknar. Tillsätt majs och kryddor. Tillsätt grädde och mjölk. Låt puttra tills allt är mjukt. Mixa soppan slät. Tillsätt osten. Späd med hett vatten. Jag brukar inte ha i allt vattnet, vill inte ha den för tunn. Smaka ev. av med salt.

Det här inlägget blev skrivet i sista minuten. Dagen efter att jag började skriva var squashtiden över. Frosten kom.

Natur versus kultur

Jag har lite för mycket att göra just nu. Tiden räcker enbart till några korta betraktelser över fascinerande fenomen i vardagen.

När naturen dominerar över kulturen.

Inte en käpp i hjulet men minst lika effektivt med en stam, numera stubbe, i ramen.

Den urvuxna cykeln parkerades i vårt taklösa garage för fyra år sedan, och se vad som kan hända. Ett frö börjar växa och plötsligt har det vuxit upp ett träd, någon sorts sälg, genom cykeln.






När naturen inspirerar kulturen, närmare bestämt tekniken och formgivningen.


Vad tänkte de på egentligen, eller snarare vad tänkte de inte på, när de formgav Elektrolux EW1075F:s nålfilter? Och hur kul hade de; kan det ha varit en digital 3D-modell inblandad? Kan män använda nålfiltret till något annat än nålfilter?

Det fungerar i vilket fall mycket bra, och samlar mycket ludd.

När kultur inspirerar kultur, i form av formgivning.


Den här gamla godingen har jag haft länge i mina gömmor. Jag tror bilden fanns med i en möbelbroschyr som damp ner i brevlådan i slutet av 90-talet. Det var förälskelse vid första ögonkastet och bilden sparades i en särskild låda ända tills nu. Det som intresserar mig är bordet och framför allt bordets underrede, som tyvärr delvis är skymt av ett paket.

Visst är det ett drömbord! Alltså ett som verkar naturligt i drömmar, men inte i verkligheten. Och se så trevligt man kan ha runt ett sådant bord. Men var är violinisten?

Bortskänkes

Jag har påbörjat en utrensning i trädgården.

Nej nej, det där är inte jag. Men jag kunde inte låta bli att ta med bilden i det här sammanhanget. Jag är tvärtom ganska mesig när jag går fram. Det ser verkligen förfärligt ut men ändamålet är gott. Vi håller på att installera jordvärme; och det är inte trädgården som drabbas utan framsidan av tomten. Åter till mitt egentliga ämne...

En del av trädgårdsväxterna har en fantastisk förmåga att yngla av sig, allra helst på grusgångarna. De är tydligen en idealisk barnkammare för små frön. Nu har dessa minstingar blivit väl många och tillräckligt stora för att flytta hemifrån. Alltså söker jag hugade odlare som behöver nya plantor till sin trädgård, balkong eller sina krukor och som kan ta sig an den fortsatta uppväxten. Planteringstiden är den rätta.

Följande växter finns för avhämtning:

Stenkyndel (se bilden)
Höstblommande med ljust lila blommor (krukade).

Vitblommande purpurklätt (se bilden)
Silvergrått, övervintrande bladverk (krukade).

Höstanemoner
Ljust rosa, starkväxande.

Storfryle.
Vintergröna tuvor med ljusgröna blad. Marktäckande.

Kaukasisk förgätmigej
Ljuva, blå blommor i juni. Vacker bladverk.

Daggkåpa
Vackert bladverk och skira blomställningar.

Spansknäva
Blommar i rosa hela sommaren. Utbrett växtsätt.

Småblommig skogsclematis
Gulvita blomknippen i augusti, liknar "Summersnow". Starkväxande.

Stockrosor
Enkla blommor i osorterade färger.

Anmäl ert intresse här i bloggen. (Ni som känner mig kan ju också ringa eller maila.) Så ska vi nog kunna komma överens om överlämnandet. Obs. de som inte är krukade måste grävas upp på plats.

I damernas modevärld

En verklig djupdykning med historiska vingslag

Jag brukar då och då, men tyvärr lite för sällan, lyssna på programmet Stil, detta eminenta radioprogram om mode som sänds i P1 på fredagar. Till och med maken, som är tämligen ointresserad av mode lyssnar ibland. Susanne Ljung är programledare och ibland medverkar till och med bloggkändisar, som Översättar-Helena. Programmet jag hörde sändes den 10 september handlade bland annat om Marlene Dietrich och en ny tidskrift som heter "The Gentlewoman". Reportagen var som alltid väldigt intressanta, jag blev väldigt sugen på att läsa en Marlene Dietrich-biografi. Om "Gentlewoman" berättades det att det är en modetidning med ett annat fokus än den traditionell damtidningen. Mindre ytligt mode och skönhet och mer intellektuellt om mode och vad kvinnor gör och åstadkommer, t.ex. i sitt yrkesliv. Det där låter ju bra, men det där sista är långt ifrån något nytt.

I föräldrarnas gömmor kan man hitta både det ena och det andra, t.ex. Svensk Damtidning från år 1909 (just det, "den kungliga veckotidningen"). Visst verkar det spännande! Jag hoppades på lite modereportage från förra 00-talet, något inredningstips och kanske lite skvaller om dåtidens kungligheter. Men ack vad jag bedrog mig. 1909-års Svensk Damtidning var av en helt annan kaliber. På första sidan hittar man ett foto av fröken Ina Almén, vd för affärsrörelsen Svenska Hem (en butikskedja). I andrasidans artikel berättas det om det framgångsrika företaget. Här kan man bl.a. läsa "Nu har Svenska Hem slagit igenom och intar en position som många andra vanliga affärsföretag skulle skatta sig lyckliga att äga. Eller hvad sägs i dessa dåliga tider om en nettovinst som motsvarar en förväntning af det tillskjutna kapitalet på 32%?" (Jag inser att jag nu har snöat in rejält - men jag kan inte motstå. Det kan vara min ekonomiska bakgrund som spökar. Hav öfverseende!) Denna konsumentförening hade under det senaste räkenskapsåret, 1908 alltså, gjort en vinst på drygt 15 000 kronor. Framgången härleddes till den kooperativa formen (något att tänka på i dessa moderattider), en direkt förbindelse med producenter, av ägg, smör, grönsaker och frukt (närodlat!) och sist men inte minst, låga priser (alltid lika aktuellt). Det står även en ingående beskrivning av utvecklingen av medlemsantalet, andelskapitalet och omsättningen. Men det där får ni läsa själva. Säg bara till så mailar jag över en kopia av artikeln. Jag väljer i stället att avsluta referatet med ännu ett citat: "[...] utan Ina Almén hade Svenska Hem aldrig blifvit hvad det är. Som svenska kvinnor kunna vi alla glädja oss åt att ett så duktigt och framgångsrikt kvinnoföretag som Svenska Hem existerar i vårt land." Vad sägs om det, Gentlewoman?

Därpå följer en artikel om Hvita bandets opinionsmöte mot kvinnlig betjäning på Göteborgssystemet, eftersom det skulle innebär ”en stor sedlig och moralisk fara”. (Det här stämmer mer överens med mina förväntningar på dåtidens damtidningar.) Signaturen E-t har besökt fröken Marianne Nordqvists ateljé för konsthantverk och insett att handarbete vore en lämplig kvällssyssla även för herrar. (Ganska framsynt, tycker jag.) Sedan finns det förstås noveller och annonser. I annonserna känner man mer igen dagens damtidningar. Här hittar man såväl mode som skönhet, t.ex. svaret på skönhetens hemlighet – Crème de Louise, som saluförs av Parfymeri Louise. Spetsblusen Esmeralda beskrivs som såväl förnäm, elegant och välsittande. Man kan få generande hårväxt borttagen med pulvret ”Mignon”; ”På en minut bländhvita tänder” med hjälp av impregnerad tandborste; eller den svenska Medico Vibratorn som är bäst för "massage av kroppens alla delar”.


Om man bortser från vissa annonser så var det här alltså en mycket seriös tidning som har få likheter med den nutida Svensk Damtidning (som man f.ö. också kan hitta i föräldrarnas gömmor). Och jag måste erkänna att jag är ganska imponerad, och djupt fascinerad. Modet från förra sekelskiftet får jag dock leta vidare efter. Har jag riktigt tur kanske jag kan hitta ett specialnummer med höstmodet 1910.

Oops, och plötsligt var det höst…

Plötsligt en dag är det bara så tydligt att det har blivit höst, och man vet inte exakt vad det är som gör att känslan infinner sig. Är det att det har blivit lite svalare, att alltfler av åkrarna är upplöjda eller för att svalorna är försvunna? I butikerna och tidningens annonser var det säkert en månad sedan de började göra reklam för höstkläder. Och i blomsterbutikerna plockade de fram cyklamen och frosthärdiga gröna växter redan i augusti. Varför denna brådska, när cyklamen ska glädja fram till november och kanske längre? Jag förstår det inte. Visst blir det höst så sakteliga, och visst blir de varma och soliga dagarna allt färre. Men det är faktiskt högsäsong för sensommar, brittsommar, dahlior och mycket annat som signalerar sommar i starka färger; så varför skulle det inte kunna finnas mer o-mörka och o-varma kläder?

Nytt, nytt, nytt. Förändring, förändring , förändring. Att allt går fortare nuförtiden är ett välkänt faktum. När jag i tonåren var aktiv ryttare var hösten den bästa tiden ur ridsynpunkt. De många stubbåkrarna inbjöd till långa galopper. Det kändes nästan som om det var en oändlig prärie man red fram över, och inte laholmsslättens ändliga åkrar. Nu för tiden är tröskorna så mycket större så skörden går fortare, och därmed kan även stubbåkern plöjas tidigare. Det är även vanligare med höstsådd, så stubbåkrarna får inte ligga kvar lika länge som förr. För 150 år sedan, när större delen av befolkningen bodde på landet, levde man också i en ständigt föränderlig värld men förändringen var oftast långsam och förutsägbar: årstidernas och vädrets skiftningar, växters och djurs tillväxt och död. Eftersom arbetet, och därmed överlevnaden, helt styrdes av naturen och årstiderna var det nödvändigt att noga notera förändringarna.

Är detta en orsak till att vi har behov av förändring och omväxling? Att det en gång har varit en högst konkret förutsättning för vår överlevnad? I dagens samhälle är vi inte lika beroende av naturen och förändring skapad av människor har fått ersätta naturens. Vi handlar nytt, möblerar om, renoverar kök och badrum och hakar snabbt på nya moden och trender. (Det finns förstås även orsaker som slitage, ekonomiska möjligheter, sociala krav mm ) Den miljö de flesta av oss har omkring oss, på jobbet, i sta'n och i kvarteret där vi bor, är ganska oföränderlig. Det mesta ser likadant ut hela tiden. Undantaget är grönskan samt butikernas skyltfönster som delvis styrs av årstiderna. Men butikerna vill också styra årstiderna och få oss att börja köpa varma kläder i augusti, två månader innan vi verkligen behöver den. Det är synd. Jag tror att människan har ett stort behov av förändring och omväxling, men i lagom takt. Och utan att det nödvändigtvis behöver handla om att konsumtion.

Om du har en trädgård har du en av de bästa möjligheterna att få uppleva förändring och variation. Precis som i naturen sker förändringen i trädgården hela tiden, antingen vi vill det eller ej. Det finns växter som växer upp, blommar och dör året runt här i södra Sverige. Det går bara lite långsammare under de kalla månaderna. Så om du kan, odla din trädgård och upplev de små, långsamma och ständigt pågående förändringarna. Svalorna har visserligen flyttat men snart kommer Nakna jungfrun. Och än har hösten inte vunnit slaget, det kommer fler sommardagar utan varma kläder. Det är jag säker på.

(Nakna jungfrun kallas också för Tidlösa, eller Colchicum autumnale)

Ivan – ogräsets fiende nr 1

Hallå där i grönskan! Du har väl inte gett upp och lagt trädgårdsambitionerna på hyllan bara för att sommaren börjar ta slut? Nu när dessutom mina bästa ogräsrensningstips kommer. I min trädgård kommer nu ogräset igen med full kraft efter julis torka och värme och augustis rekordregn. Jag har faktiskt glädjen att presentera mitt livs outstanding-bästa ogräsbekämpnings-tips. Den här metoden är inget för den räddhågsne och har en hög investeringskostnad, både i pengar och känslor, men resultatet är som sagt outstanding.

Jag kommer nu att redovisa metoden steg för steg. Gör så här:
Steg 1 Köp en mycket liten och mycket dyr sköldpadda (jag vågar inte tänka på kilopriset) Helst som högt efterlängtad present till t.ex. din 9-årige son (som har väntat på sin sköldpadda i ett halvår).
Steg 2 När sköldpaddan har hunnit bli en högt värderad familjemedlem (i vår familj efter två dygn) tar man ut honom i trädgården.
Steg 3 Se till att sköldisen springer bort. Detta låter kanske svårare än det är. I vårt fall placerades han i en provisorisk bur, under en liten nätkorg, medan vi vände ryggen till i ca tio minuter. När vi kommer tillbaka är han puts borta. Nu kommer den jobbiga fasen.
Steg 4 Se till att inte hitta sköldisen. Trots att sonen gallskriker och hela familjen är engagerad och letar precis överallt. Spana även efter honom i gryning och skymning för då brukar kryp som han vara ute och röra på sig. Passa samtidigt på att ta ihjäl mördarsniglar.
Steg 5 Det viktigaste - Utrensningsfasen. Förklaring: Vad gör man då när man har en 2000-kronorsklimp på rymmen i trädgården och har letat överallt? Jo, det är då man måste börja rensa. Dels för att det ska gå lättare att upptäcka honom, dels för att öka sannolikheten att man ska hitta honom av en slump. Så det är bara att sätta igång. Men man måste vara försiktig. Inga klumpiga tofflor som kan åsamka en liten sköldis de mest fasansfulla blessyrer. Grenhögarna från häckklippningen måste plockas upp gren för gren för att man inte ska råka få med något litet och värdefullt. Och inga vassa redskap, händer är att föredra (handskar är OK). Min taktik var att tänka som en sköldpadda och använda mig av krypmetoden (byxor med knäskydd är oumbärligt). Det är fantastiskt så många gråsuggor man skrämmer livet ur och undangömda mördarsniglar man hittar när man långsamt kryper fram i undervegetationen.

Resultatet var fantastisk! Inte ett löv på fel ställe och maken gick fram som en fullkomlig stormvind bland kirskålen. Jag vet inte hur många korgar och rullebårar (halländska för skottkärra) vi tömde, fastän vi bara hann med ca 1/6 av trädgården. För efter 1 1/2 timmes idogt arbete hittade maken den lille, under en tuva vildvuxet gräs.

Glädjen var STOR! Vi hittade honom ungefär en meter från buren. De är luriga rackare, de där små. En trött, obegripligt hungrig (foderrekomendationen från djuraffären är ogräs!) men märkbart upplivad liten sköldpadda återfördes till sin låda. Vi har uppenbart fått en äventyrs-skölpadda i familjen. Slutet gott, allt gott. Men i fortsättning kör vi med koppel på Ivan.

För er som tycker att ovanstående metod är väl äventyrlig så kommer här alternativa bekämpningssätt:

Mitt bästa redskap är den nyinköpta svanhalshackan. (Misstänker att den heter så eftersom den nedre delen av skaftet har en elegant böj. Säkert ergonomiskt eller nå’t…) Jag föll för den eftersom bladet och fästet var smitt i ett stycke, och därmed borde det gå att slipa bladet när det blivit slitet. På vanliga ogräshackor är bladet en påsatt del på järnfästet. Så när bladet väl är slitet är det inget att göra åt. Och hemma hos mig slits det verkligen. Inte så mycket eftersom hackan används så ofta som p.g.a. våra grus- och lerjordsgångar. Om man inte har luckrat ordentligt blir gångarna i det närmaste betong när det är torrt. Denna konstruktionsfördel var dock inte den enda. Väl hemkommen med hackan visade sig att den dessutom ska vara självslipande! Hur detta fungerar på våra trädgårdsgångar återstår att se.
Det finns även en mindre styrkekrävande metod för att hålla grusgångarna rena – med grovt salt. Man ska strö på ganska mycket salt; inte i samband med regn eftersom det då löses upp för snabbt och inte hinner verka. Jag har ännu bara hittat en ogrässort som överlever en omgång salt. Min mor kallar det gåragräs, något annat namn har jag inte. Den här metoden fungerar även på kullersten och granitgångar. Betong har jag aldrig testat det på, och på marktegel kan det bildas vita saltfläckar. En enkel, billig och relativt miljövänlig metod. Man gör det ogästvänligt för ogräset genom att skapa en havsnära jordmån. Jag brukar köpa säckar med tösalt på Granngården, men det finns säkert att få tag på på annat håll också.
Mitt andra favoritredskap är min minigrep. Den är t.ex. jättebra när man vill luckra jorden i rabatten, utan att skada andra växter, för att komma åt kvickrotens rötter. Kvickrot är fullkomligt hopplöst och slingrar sig in överallt. Men rotsystemet är relativt grunt så genom att luckra jorden och dra upp gräset med rötterna kan man få ett visst övertag. Och antagligen vinna kampen, om man är tillräckligt ihärdig.
Nog om detta för idag. Maskrosorna får vi rensa en annan gång.