stadig kund av hästfoder, sålde buxbomplantor till ett mycket bra pris. I vår trädgård är det stora grönsakslandet kantat med en låg buxbom-häck. Maken påstår att vi köpte huset eftersom jag var så såld på trädgården. Det där är inte sant. Men att den lilla buxbomhäcken var ett skäl som vägde tungt, det kan jag erkänna.På ena sidan av grönsakslandet går mittgången. På andra sidan mittgången ligger plommongräsmattan, med på våren friväxande lökväxter i det oklippta gräset. Jag har länge tänkt att det hade varit fint med en buxbomhäck på båda sidor av mittgången. Alltså att det även skulle vara häck mellan plommongräsmattan och mittgången. (Hoppas ni hänger med.) Nu är problemet att buxbom vanligen är ganska dyr, och det går åt några meter. Därför var Granngårdens erbjudande en skänk från ovan. Särskilt när de dessutom sänkte priset från 129 kr för sex plantor till 99 kr. De sista sexpacken sålde de ännu billigare. Det är sån't jag kallar att göra klipp. Så jag passade på att köpa på mig några stycken. Maj är en hektisk trädgårdsmånad, och under sommaren måste man vara noga med att vattna nyplanteringar. Därför grävde jag tillfälligtvis ner dem i grönsakslandet i stället, där det ändå vattnas relativt regelbundet. Och där har det fått stå och vänta, och vänta... För det var ju inte bara att plantera dem snabbt och smidigt på sin rätta plats. Först måste det tidigare kantväxtexperimentet avlägsnas, och det var en del jobb med det. Jag provade för två säsonger sedan att ha storfryle som kantväxt; vi hade en hel del småplantor i trädgården. Storfrylen trivdes utmärkt med den nya placeringen, till och med lite väl bra. Den bredde ut sig mer och mer och var väl expansiv invid grusgången. Jag har ju tidigare i höst försökt hitta nya hem för storfrylens frösådda telningar. Jag vill tala om att det är en kraftfull växt som kräver en stadig hand, inte minst när man ska gräva upp den, och tydliga gränser.
Ändå såg den så beskedlig ut första gången jag såg den, flera år innan jag hade en egen trägård, på bild i min första trädgårdsboksförälskelse - Ulla Molins "Leva med trädgård". Fast jag borde kanske ha misstänkt något - den stod planterad i stenläggningen. Men jag tycker ändå att hon borde ha nämnt något, min trädgårdsidol Ulla. Nåväl, för en tid sedan grävde jag bort frylen och idag kom buxbomen på plats. Jösses, vad jag känner mig nöjd! Och så snyggt det blev. Man kan lugnt plantera så länge det inte är fruset. Det är en stor fördel här i södra Sverige. Särskilt för mig som har ett stort ute-behov och ofta är lite sent på det. Nästa projekt blir att gräva grönsakslandet. Det är en äkta Skånsk, fet lerjord här i trädgården och leran behöver vändas och frysa sönder över vintern. Ni skulle se hur mina stövlar såg ut efter att först ha trampat runt i leran och sedan genom de nerfallna löven. Som fötterna på något sorts lövmonster. Egentligen borde jag väl gått tillbaka till grönsaklandet så att löven fastande i leran där, det är ju bra med humus för lerjordar. Jag funderar också på att beställa hem ett lass grus för att fylla på den för kletiga grusgången. Det funkar utmärkt att göra när som helst under året, förutsatt att det inte är snö förstås. En stor fördel med att göra saker i trädgården på hösten är att jag känner att jag ligger före, att jag har ett försprång inför våren. Det är ingen dum känsla. Om du blir sugen på buxbomhäck kan jag tipsa om att Hornbach hade bra pris på sin tidigare i höst. Möjligtvis har de packat undan dem för säsongen, det är ju inte alla som gillar att plantera i november. Men julrosor kan du nog hitta. Se bara till att inte lämna dem ute om det blir långvarig kyla, så här års är de framdrivna i växthus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar