Tillvarons märkliga upprepningar och osynliga mönster

En onsdag på Aura och galleri Rostrum
Ibland kan man undra. När tillfällen, situationer och händelser plötsligt klumpar ihop sig. Finns det ett osynligt mönster i livet som gör att det blir sådär, eller är det bara ren och skär slump? Eller min uppmärksamhet som har ändrat fokus? Vissa hade kanske tolkat det som tecken. Ett litet och obetydligt exempel, men ändå: fyra dagar efter hemkomsten från mitt första besök i Barcelona går jag på Auras utställning, i Lund, och ser filmen Acciones en casa (Actions at home) som utspelar sig i just Barcelona. Jag vet inte om "actions" syftar på betydelsen händelse eller begreppet aktion, som i aktionskonst, eller kanske både och? Filmen är gjord av David Bestué och Marc Vives och visades på Venedig-biennalen 2009.

Det här är en film som skiljer sig från mina förväntningar på konstvideo. Och det är sannolikt också konstnärernas syfte. Filmen, 30 min lång, består av en lång räcka absurda eller banala, noggrant iscensatta händelser som utspelar sig i en vanlig lägenhet i Barcelona. Varje ny scen presenteras grundligt av en textremsa som talar om vad scenen visar, på ett liknande sätt som i en gammal stumfilm. Man behöver aldrig känna sig osäker på vad det handlar om. Det är på sitt sätt befriande. De är övertydliga inom ett område som ibland lämnar betraktaren alltför osäker på hur innehållet ska tolkas. Vilket verkligen är en svår balansgång. Hur tydlig bör man vara för att inte bli obegriplig utan få fram sitt budskap? Samtidigt som det måste finnas utymme till egna slutsatser och tolkningar. Filmen kan också ses som en ”kommentar till en teknikfixerad och perfektionistisk videokonst”.

Acciones en casa har en tydlig koppling till dadasim och idén om anti-konst, men även till aktionskonst. Särskilt filmens sista dadaistiska scen, "Lost generation party", gör mig helt lycklig med sin absurda galenskap. Filmen skulle också kunna fungera som en instruktion till gördetsjälv-aktioner, likt boken The Fluxus Performance Workbook. Fluxusboken finns som e-bok (www.thing.net/~grist/ld/fluxusworkbook.pdf) men dessvärre inte längre i bokformat. Jag hade gärna haft den i bokhyllan för långtråkiga dagar. Har länge varit lockad av en aktion som går ut på att sparka en gitarr runt kvarteret, men det lär dröja tills jag kommer så långt, om någonsin. Jag måste inte bara hitta ett lagom stort och lämpligt kvarter och en passande gitarr utan även en medsparkare. Jag har väldigt svårt att se mig själv i en situation där jag skulle genomföra det på egen hand. Slut på parantesen, tillbaka till onsdagen.

Samma kväll, den 23 april, som jag såg Acciones en casa var det en performanceföretällning på Galleri Rostrum i Malmö. Eftersom jag redan kommit upp ur soffan och var i Lund var det bara att fortsätta in till Malmö och Rostrum. Tyvärr fick jag bara se den sista delen av programmet. När jag gled in på galleriet möttes jag av en naken Iggy Malmborg enbart iklädd något sorts förstärkt stetoskop, och ljudet av de pulserande hjärtslagen. Ett ljud som för mig är en direkt kanal till min första graviditet. I det angränsande rummet fanns en bingodragare där Gustav Iziamo med jämna mellanrum slumpmässigt drog ett nummer som talade om vilken av de 21 förutbestämda uppgifterna Malmborg skulle utföra. Via en bildskärm visades vilket nummer som drogs och Malmborg placerade den textade uppgiften på en overhead-apparat. På grund av min sena ankomst hann jag bara se den sista halvtimmens uppgifter. Lika naken och privat var uppgiften där Malmborg (nu påklädd) skulle kritisera sig själv. Han berättade om såväl fysiska tillkortakommanden som brister i sin personlighet. Extremt utlämnande och samtidigt väldigt självupptaget och introvert, som det lätt kan bli då man skärskådar sig själv. Situationen kändes till sist så absurd att det slog över till det komiska. Inte minst när Malmborg själv inte kunde hålla sig för skratt. På en och samma gång känsloladdat och bisarrt.

Minst lika känslostark blev uppgiften att för full hals skrika "Jag tror inte på någonting". Gång efter gång, efter gång. Efter hand sätter skrikandet igång min adrenalinproduktion, på liknande sätt som ett okänt, olyckligt gråtande spädbarna kan göra. Inte minst lider jag med Malmborg som tvingas fortsätta skrika trots att orken och motivationen tagit slut och han flera gånger ser mot bildskärmen där inget nytt nummer dyker upp. Den fysiska och psykiska ansträngningen, det arbetande hjärtat som man bara får en antydan om då det överröstas av skrikandet. Skrikandet som gör att det händer något i kroppen som signalerar någon form av krissituation. Och budskapet i sig, som trots att det är konstruerat förstärker stämningen.

En av de sista uppgifterna var också att presentera sig själv och upplägget av kvällens performance. Som en proffsig konferencier presenterar Malmborg Was ist ist, was nicht ist ist möglich. Med sin performance vill Malmborg bl.a. ställa frågor om autencitet. Verket är en del av projektet One Market under God, av Guacho med Gustav Iziamo som konstnärlig ledare. Projektet kommer under året att samarbeta med olika konstnärer för att undersöka socioekonomiska transaktioner. Den andra halvan av kvällens akt är en "Transaktionsanalys" som Iziamo genomför i det inre rummet.

Acciones en casa och Was ist ist, was nicht ist ist möglich är två helt olika konstupplevelser som samtidigt har mycket gemensamt. Inte överraskande arbetar även Bestué och Vives med performance. I filmen agerar konstnärerna som sig själva och är huvudpersoner i handlingen. I båda verken är det en mängd av varandra oberoende aktiviteter och situationer som skildras. Texten har en central funktion för att beskriva händelseförloppet och som kommunikation med publiken. Båda verken skulle kunna kallas övertydliga i sin uppbyggnad, även om det så klart går att hitta underliggande budskap. Som publik behöver man bara luta sig tillbaka och ta in det som bjuds. En lek med det övertydliga, som många gånger är något man till varje pris vill undvika, för att i stället lämna konsten öppen för betraktaren. Därför är det intressant att se exempel på konst där man som här använder text för att förtydliga det som visas. Som klargör att händelserna är vad de är och inte symboler för något annat. Att undersöka det övertydligas gränsmarker, som även kan vara det platta, ytliga eller banala. Själv tror jag att konsten och konstvärlden skulle må bra av en lite smula större rättframhet.

Acciones en casa har tyvärr slutat visas på Aura. Men man kan se den på konstnärernas hemsida www.bestuevives.net/index.php?/project/actions-at-home/ . Projektet One Market under God kommer att fortsätta med ytterligare sju delar i samarbetet med olika konstnärer. Mer information hittar man på www.one-market.eu. Där kan man också se två korta filmer med anknytning till onsdagens performance. Missa inte filmen där Viggo Malmborg dansar till rytmen av sitt eget hjärta www.one-market.eu/?p=389.

(Nu blev det sådär långt igen. Suck!)