Jag vill också ha Dick Higgins bakom soffan

Samt konsten att mamsla en sköldpadda

Nej, egentligen inte. Han har varit död i 13 år och det hade inte alls varit trevligt. Men det är principen jag talar om. Under ett antal år på 90-talet var Dick Higgins gästföreläsare på arkitektskolan. Ibland bodde han över hemma hos L-H. Hos L-H var det inte så mycket plats, framför allt fanns det inget gästrum. Därför ordnades det en provisorisk sovalkov bakom soffan. Vi hade inte heller något gästrum, men hade lätt kunnat ordna en sovalkov bakom soffan t.ex. Det var bara det att Dick Higgins aldrig blev inbjuden till oss, trots att han gav maken en första introduktion till pagemaker. Jag har fortfarande inte förlåtit honom för det, maken alltså. Och nu är han död, Higgins alltså, inte maken.

Den mest spännande nya bekantskap jag har gjort det senaste året är med en 75 grams-sköldpadda. Vi har fått en väldigt fin kontakt, så det är inte det. Även om det var lite av en utmaning. Hur får man kontakt med en sköldpadda? Jag hade ingen erfarehet av reptiler sedan tidigare. Däremot av hundar, katter, hästar, kor, får, grisar, hönst. gäss, ankor mm, så jag vet hur de är och hur man umgås med dem. En skäldpadda däremot var en fullkomlig främling. Första steget på vår vänskap var när jag upptäckte att han var en klätter-sköldpadda. Placerade jag honom på min mage när jag satt tillbakalutad i korgstolen började han genast streta uppför bröstkorgens backe. Det var trevligt att känna hans små klor krafsa fram över tröjan och den ansträngda andhämtningens lilla fläkt från de de mikroskopiska näsborrarna när han närmade sig backens krön, min hals. Det här var något vi kunde göra tillsammans, Ivan klättrade och jag stod för backen.

Nästa steg var när jag insåg den växelvarmes behov av värme, att mysa under en kupad hand eller på det allra varmaste stället, i halsgropen vid nyckelbenet. Jag vet inte hur bra sköldpaddor ser men som växtätare bör luktsinnet vara välutvecklat, så antagligen känner han igen mig på doften. Hörseln är god och det är tydligt att han känner igen både min och resten av familjens röster. Dessutom är Ivan en god lyssnare. Lyssnar tyst och uppmärksamt när man pratar med honom, betydligt mer uppmärksamt än vad barnen gör. Dessutom nickar han instämmande med lagom långa mellanrum, och det är det garanterat inget av barnen som gör, och låter mig sköta snacket. Fast jag kan avslöja att 10-åringen har överraskat mig några gånger genom att svara "Ok, chefen". Sådant värmer ett modershjärta. Det där militärintresset är kanske inte så dumt ändå.

Det finns väl egentligen bara ett fel med Ivan. Han håller inte tätt. Det är förvånande vilka störtfloder en sådan lite varelse kan släppa ifrån sig. Å andra sidan är han inte så gammal, bara 1,5 år. Och vilken 1,5-åring begär man ska klara sig utan blöja. Så det återstår bara att uppfinna den där sköldpadds-blöjan. Ett annat alternativ är att bada honom. Då brukar han klara av behoven i badvattnet och med en avslutande dusch blir han ren och fräsch igen. Håhå ja ja, det är tur att Ivan finns, när lappsjukan slår till. Han är dessutom den i familjen som är mest intresserad av trädgårdsskötsel.

I trädgården är det faktiskt väldigt fantastiskt just nu. Blommande rapsfält i öster, syrener i norr och väst och hägg i söder. Över alltihop äppleträd snötyngda av äppleblom och det svaga men men ständigt närvarande surret av bin som vällustigt vältrar sig bland äppleblommornas ståndare och pistiller. Och så dofterna. Syrener, doftolvon och narcisser fullkomligt bombarderar en med väldoft. Kom hit och hälsa på, vet jag. Det har redan börjat snöa så smått. Slå en signal innan bara.

Dick Higgins var engelsk/amerikansk konstnär bl.a. och en av de stora inom fluxus-rörelsen.