New Lights är en utställning inspirerad av en plats, Arktis. Och om ljus och mörker, i sina mest extrema former.
Arktis - totalt mörker med en helt frånvarande sol, eller en sol som vid Nordpolen dygnet runt roterar på himlen och aldrig sjunker. Och så klart månader av övergång och förändring. På avstånd är det bara en sida av Arktis man möter, den ljusa halvan av året. Det är då naturfilmerna spelas in, med isbjörnar, sälar och isberg. Den arktiska vintern, livet i mörker kan man av praktiska skäl inte ta del av, trots att det utgör en lika stor del av livsbetingelserna. Ljus som förutsätting för livet. Isbjörnar i mörker, med flamskyddsmedel i de digivande honornas mjölk, hur klarar dom det?
Catrin Andersson har varit där, vilket tid på året vet jag däremot inte. I flera av sina verk använder hon sig av svart och vitt, ljus och mörker. I fyra diptyker på temat New Lights beskriver hon mänskliga spår på
Arktis med hjälp av ljus. I svart akrylfärg på glasskiva har hon ristat fram människans förflyttningar över Arktis under olika tidsintervall. Med hjälp av de transparanta linjerna och belysning har hon överfört rutterna till ett vitt negativ. Eller är det tvärtom, den svarta halvan som är negativet som ska återge den vita? Frågan är egentligen ointressant, den svarta och den vita halvan är likvärdiga sidor av samma sak, även om den svarta fungerat som ett negativ vid produktionen. De fyra svartvita diptykerna blir en form av kartor som beskriver människors rörelser i området under fyra olika skeden: 1700/1800-talets forskningsexpeditioner; den moderna forskningen under 1900-talet; 
dagens trafik runt Svalbard samt en framtidsvision eller kanske dystopi som beskriver möjlig fartygstrafik när all is har smält. Färgade linjer visar olika typer av trafik, som t.ex. lastfrakt och turistkryssningar. Förutsättningarna skapar linjernas mönster. Det ibland vindlande, ibland strikt rätlinjiga mönstret mot de släta ytorna både fascinerar och oroar. Människans involvering i en extrem och känslig värld där de mänskliga aktiviteterna både kan utgöra hot och bistånd. En värld i ständig förändring. Men en förändring som har sin egen takt, vilken den nu är?
Verket Day Ends består av ett antal glasflaskor uppställda i en rät linje, som en tidslinje, fyllda med vatten och en exakt mängd svart färg. Den första, eller om man så vill den sista flaskan, innehåller enbart rent vatten. Flaskan brevid har en tillsats av 5% färg, den nästkommande 10% färg och så vidare fram till de sista, eller första sett från andra hållet, flaskorna vars vatten är djupt svart. Vattnet som bärare av ljus och mörker.
I verket Out there (in this world) återkommer vatten men här i form av is. I ett rutnät av foton återges isens mönster, på en och samma gång enahanda och oändligt varierat, på dess yta. Ett mönster som är uppbygt på djupet. Det istäckta vattnet som kan locka en att skärpa synen på samma sätt som när man tittar på stjärnhimlen, för att försöka se så mycket och så långt som möjligt ner i det okända.New Lights är en utställning som vid ett första ögonkast är rak och snabbt överblickbar. Men som vid en andra, fördjupad betraktelse öppnar upp perspektivet i sin behandling av tid och innehåll; och som kan förflytta betraktaren till en mycket speciell del av världen och till denna plats unika förutsättningar och problem.
Catrin Andessons New Lights pågår t.o.m. den 30 april på Galleri Elastic i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar