Smygträning i fullt dagsljus

Man vill ju gärna vara effektiv, hinna med så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Jag tror jag har någon variant av Wonder Woman eller Barabella som ideal, fast med familj då förstås. (Barbarella är en av Jane Fondas gamla paradroller från 60-talet, innan hon började intressera sig för politik och gympa.) Det bästa är därför om jag kan göra två eller gärna flera saker samtidigt. Fast jag är inte så bra på det nu för tiden, jämfört med förr.

Det är ganska stor skillnad på att vara nånting på 20, med nånting på 40. Tydligen så minskar t.ex. muskelmassan ganska mycket efter 40, och det lär knappast betyda att man går ner i vikt och blir spenslig och anemisk.

En sak som jag har svårt att hinna med är allsidig träning, att få kroppens mer udda muskler att jobba. När det gäller mig är vissa muskler extremt vältränade, t.ex. tangentsbordsmusklerna, körabilmusklerna och stressa-runt-med-uppdragna-axlarmusklerna. Andra muskler använder jag betydligt mindre. Inte särskilt bra alls. Problemet är att hinna med. Men jag tror att jag har hittat lösningen - smygträning för stillasittare. Jag hörde ett reportage om det på radion; det är två sjukgymnaster Britta Balkfors och Jenny Kroon som hade tagit fram övningar som man t.ex. kan göra när man sitter på bussen eller vid sitt skrivbord, samtidigt som man pratar telefon eller gör något annat nyttigt. (Möjligtvis ska man ta det lite lugnt just vid telefonsamtal så att den man talar med inte missuppfattar den ansträngda andningen.) Nåväl, det är enkla övningar där man använder sig av stolen man sitter på och det eventuella bord man har framför sig. Jag var och lånade boken på biblioteket och i den finns det instruktiva bilder som förklarar hur man gör. Det kan t.ex. vara att sträcka ut benet framför sig, när man sitter alltså, och hålla kvar det i 20 sekunder. Inte svårt alls. "Jag drar väl igenom de där övningarna" tänkte jag, efter att noga ha studerat boken. Hålla benet upplyft 3 x 20 s. Lätt som en plätt! Oj, fast lite jobbigt var det allt, även om jag klarade alla momenten utan större problem. Att ovana muskler fick jobba kändes tydligt. Allra tydligast kändes det dagen därpå, väl tydligt faktiskt. Ont precis överallt, bara för lite benlyfts och annats skull. Det var i det läget jag insåg hur otränad jag faktiskt var. Och att man kanske inte ska börja med att göra varje övning x3 utan vara lite mindre ambitiöst till början. Ja, så nu är det bara att komma igång. Det var ett tag sedan jag tänkte att jag skulle göra det. Men nu kan du ju fråga hur det går, i alla fall.