Jag ska säga det direkt, Trädgårdsfredag (TV2) är inte min grej. Med risk för att göra mig impopulär, så tycker jag det är alldeles för mycket "duttlande". Men nu har jag faktiskt tagis mig tid att se den nya omgångens två program, av den anledning att de är inspelade här i grannskapet; och eftersom det handlar om en trädgård som är förfallen och igenvuxen. Trots det är jag gravt besviken. I två program har man nu vid upprepade tillfällen fått se Tareq Taylor slita med gammalt björnbärsris, den pastorala utsikten utanför trädgården, hästarna i hagen bredvid och den ynka hörnan av trädgården som ligger i vinkeln mellan uthusen. Sedan är det förstås de vanliga närbilderna på ljuva blommor, trivsam matlagning och alldeles för mycket stämningsfull musik. Jag vill ju se hur trädgården ser ut, i all sin vildvuxna prakt. Varför kan de inte ta en runda med kameran och visa hur det ser ut innan de sätter igång med renoveringen? Så att man kan få en överblick över helheten och inte bara enstaka rissnår. Jag känner mig lurad på konfekten. Mindre närbilder, mera fjärbilder tack!
Nu har syrran troligen lyckats lokalisera vilken gård det rör sig om. Så det är fullt möjligt för mig att kvista dit och se med egna ögon. Tror jag ska försöka göra det, det är cykelavstånd. Trädgårdsfredag känns det inte som om man kan lita på, de bara duttlar.
I min egen trägård har lökväxterna kapplöpning. Darwin-tulpanerna mot söderfasaden ligger långt framme med snabbväxarspecialisten Kejsarkronan hack i häl. De växer nästan så man ser det, åtminstone brukar det var tydlig skillnad mellan morgon- och kvällslängden en solig dag. Jag gillar också Kejsarkronans speciella doft som kan kännas på flera meters avstånd och som tydligen kan skrämma bort sorkar. Den är sådär märkligt äckelgod. Smålökarna fullständigt forsar fram med gullvivorna i kölvattnet. I år har jag gödslat pingstliljorna, Narcissus Poeticus, med lyxig lökgödsel i rätt tid, d.v.s. direkt när de sticker upp topparna ur jorden. När vi flyttade hit fanns här hur många som helst. 
Jag kunde plocka stora buketter, de doftar fantastiskt. Men efter hand har de försvunnit mer och mer. Nu har jag hört att de vill ha gödsel, så vi får hoppas de blir pigga och blomvilliga. De gammeldags, doftande tulpanerna behöver jag däremot inte bekymra mig om. De växer hej vilt och frösår(!) sig glatt här och där.
Nästa gödslingsprojekt är buxbommen. Den har tagit mycket stryk i vår. Enligt min guru Sven-Ingar Andersson behöver den gödslas, och den som finns i hans trädgård är hur fin som helst. Måste bara kolla upp vilken NPK-sammansättning som är bäst för bladväxter. Jag återkommer i frågan. Den stora murgrönan i 
äppleträdet ser nu, efter vårstormarna, ut som ett skelett. Förhoppningsvis ska det rätta till sig i maj, när den brukar sätta nya blad. Slutligen är det hög tid att mata mördarsniglarna – med snigelgift. De som jag en gång i min enfald tänkte att ja, de ska ju leva de också. Men inte på bekostnad av allt annat i trädgården! Enligt en kompis är den verksamma ingrediensen järnfosfat, vilket är samma ämne som finns i mossmedel för gräsmattan, men till ett helt annat kilopris. Det kan var värt att kolla upp.Notera: Närbilder på fagra blommor i bloggar är en helt annan sak.
Stor nunneört och violer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar