Ivan – ogräsets fiende nr 1

Hallå där i grönskan! Du har väl inte gett upp och lagt trädgårdsambitionerna på hyllan bara för att sommaren börjar ta slut? Nu när dessutom mina bästa ogräsrensningstips kommer. I min trädgård kommer nu ogräset igen med full kraft efter julis torka och värme och augustis rekordregn. Jag har faktiskt glädjen att presentera mitt livs outstanding-bästa ogräsbekämpnings-tips. Den här metoden är inget för den räddhågsne och har en hög investeringskostnad, både i pengar och känslor, men resultatet är som sagt outstanding.

Jag kommer nu att redovisa metoden steg för steg. Gör så här:
Steg 1 Köp en mycket liten och mycket dyr sköldpadda (jag vågar inte tänka på kilopriset) Helst som högt efterlängtad present till t.ex. din 9-årige son (som har väntat på sin sköldpadda i ett halvår).
Steg 2 När sköldpaddan har hunnit bli en högt värderad familjemedlem (i vår familj efter två dygn) tar man ut honom i trädgården.
Steg 3 Se till att sköldisen springer bort. Detta låter kanske svårare än det är. I vårt fall placerades han i en provisorisk bur, under en liten nätkorg, medan vi vände ryggen till i ca tio minuter. När vi kommer tillbaka är han puts borta. Nu kommer den jobbiga fasen.
Steg 4 Se till att inte hitta sköldisen. Trots att sonen gallskriker och hela familjen är engagerad och letar precis överallt. Spana även efter honom i gryning och skymning för då brukar kryp som han vara ute och röra på sig. Passa samtidigt på att ta ihjäl mördarsniglar.
Steg 5 Det viktigaste - Utrensningsfasen. Förklaring: Vad gör man då när man har en 2000-kronorsklimp på rymmen i trädgården och har letat överallt? Jo, det är då man måste börja rensa. Dels för att det ska gå lättare att upptäcka honom, dels för att öka sannolikheten att man ska hitta honom av en slump. Så det är bara att sätta igång. Men man måste vara försiktig. Inga klumpiga tofflor som kan åsamka en liten sköldis de mest fasansfulla blessyrer. Grenhögarna från häckklippningen måste plockas upp gren för gren för att man inte ska råka få med något litet och värdefullt. Och inga vassa redskap, händer är att föredra (handskar är OK). Min taktik var att tänka som en sköldpadda och använda mig av krypmetoden (byxor med knäskydd är oumbärligt). Det är fantastiskt så många gråsuggor man skrämmer livet ur och undangömda mördarsniglar man hittar när man långsamt kryper fram i undervegetationen.

Resultatet var fantastisk! Inte ett löv på fel ställe och maken gick fram som en fullkomlig stormvind bland kirskålen. Jag vet inte hur många korgar och rullebårar (halländska för skottkärra) vi tömde, fastän vi bara hann med ca 1/6 av trädgården. För efter 1 1/2 timmes idogt arbete hittade maken den lille, under en tuva vildvuxet gräs.

Glädjen var STOR! Vi hittade honom ungefär en meter från buren. De är luriga rackare, de där små. En trött, obegripligt hungrig (foderrekomendationen från djuraffären är ogräs!) men märkbart upplivad liten sköldpadda återfördes till sin låda. Vi har uppenbart fått en äventyrs-skölpadda i familjen. Slutet gott, allt gott. Men i fortsättning kör vi med koppel på Ivan.

För er som tycker att ovanstående metod är väl äventyrlig så kommer här alternativa bekämpningssätt:

Mitt bästa redskap är den nyinköpta svanhalshackan. (Misstänker att den heter så eftersom den nedre delen av skaftet har en elegant böj. Säkert ergonomiskt eller nå’t…) Jag föll för den eftersom bladet och fästet var smitt i ett stycke, och därmed borde det gå att slipa bladet när det blivit slitet. På vanliga ogräshackor är bladet en påsatt del på järnfästet. Så när bladet väl är slitet är det inget att göra åt. Och hemma hos mig slits det verkligen. Inte så mycket eftersom hackan används så ofta som p.g.a. våra grus- och lerjordsgångar. Om man inte har luckrat ordentligt blir gångarna i det närmaste betong när det är torrt. Denna konstruktionsfördel var dock inte den enda. Väl hemkommen med hackan visade sig att den dessutom ska vara självslipande! Hur detta fungerar på våra trädgårdsgångar återstår att se.
Det finns även en mindre styrkekrävande metod för att hålla grusgångarna rena – med grovt salt. Man ska strö på ganska mycket salt; inte i samband med regn eftersom det då löses upp för snabbt och inte hinner verka. Jag har ännu bara hittat en ogrässort som överlever en omgång salt. Min mor kallar det gåragräs, något annat namn har jag inte. Den här metoden fungerar även på kullersten och granitgångar. Betong har jag aldrig testat det på, och på marktegel kan det bildas vita saltfläckar. En enkel, billig och relativt miljövänlig metod. Man gör det ogästvänligt för ogräset genom att skapa en havsnära jordmån. Jag brukar köpa säckar med tösalt på Granngården, men det finns säkert att få tag på på annat håll också.
Mitt andra favoritredskap är min minigrep. Den är t.ex. jättebra när man vill luckra jorden i rabatten, utan att skada andra växter, för att komma åt kvickrotens rötter. Kvickrot är fullkomligt hopplöst och slingrar sig in överallt. Men rotsystemet är relativt grunt så genom att luckra jorden och dra upp gräset med rötterna kan man få ett visst övertag. Och antagligen vinna kampen, om man är tillräckligt ihärdig.
Nog om detta för idag. Maskrosorna får vi rensa en annan gång.