Jag brukar då och då, men tyvärr lite för sällan, lyssna på programmet Stil, detta eminenta radioprogram om mode som sänds i P1 på fredagar. Till och med maken, som är tämligen ointresserad av mode lyssnar ibland. Susanne Ljung är programledare och ibland medverkar till och med bloggkändisar, som Översättar-Helena. Programmet jag hörde sändes den 10 september handlade bland annat om Marlene Dietrich och en ny tidskrift som heter "The Gentlewoman". Reportagen var som alltid väldigt intressanta, jag blev väldigt sugen på att läsa en Marlene Dietrich-biografi. Om "Gentlewoman" berättades det att det är en modetidning med ett annat fokus än den traditionell damtidningen. Mindre ytligt mode och skönhet och mer intellektuellt om mode och vad kvinnor gör och åstadkommer, t.ex. i sitt yrkesliv. Det där låter ju bra, men det där sista är långt ifrån något nytt.
I föräldrarnas gömmor kan man hitta både det ena och det andra, t.ex. Svensk Damtidning från år 1909 (just det, "den kungliga veckotidningen"). Visst verkar det spännande! Jag hoppades på lite modereportage från förra 00-talet, något inredningstips och kanske lite skvaller om dåtidens kungligheter. Men ack vad jag bedrog mig. 1909-års Svensk Damtidning var av en helt annan kaliber. På första sidan hittar man ett foto av fröken Ina Almén, vd för affärsrörelsen Svenska Hem (en butikskedja). I andrasidans artikel berättas det om det framgångsrika företaget. Här kan man bl.a. läsa "Nu har Svenska Hem slagit igenom och intar en position som många andra vanliga affärsföretag skulle skatta sig lyckliga att äga. Eller hvad sägs i dessa dåliga tider om en nettovinst som motsvarar en förväntning af det tillskjutna kapitalet på 32%?" (Jag inser att jag nu har snöat in rejält - men jag kan inte motstå. Det kan vara min ekonomiska bakgrund som spökar. Hav öfverseende!) Denna konsumentförening hade under det senaste räkenskapsåret, 1908 alltså, gjort en vinst på drygt 15 000 kronor. Framgången härleddes till den kooperativa formen (något att tänka på i dessa moderattider), en direkt förbindelse med producenter, av ägg, smör, grönsaker och frukt (närodlat!) och sist men inte minst, låga priser (alltid lika aktuellt). Det står även en ingående beskrivning av utvecklingen av medlemsantalet, andelskapitalet och omsättningen. Men det där får ni läsa själva. Säg bara till så mailar jag över en kopia av artikeln. Jag väljer i stället att avsluta referatet med ännu ett citat: "[...] utan Ina Almén hade Svenska Hem aldrig blifvit hvad det är. Som svenska kvinnor kunna vi alla glädja oss åt att ett så duktigt och framgångsrikt kvinnoföretag som Svenska Hem existerar i vårt land." Vad sägs om det, Gentlewoman? Därpå följer en artikel om Hvita bandets opinionsmöte mot kvinnlig betjäning på Göteborgssystemet, eftersom det skulle innebär ”en stor sedlig och moralisk fara”. (Det här stämmer mer överens med mina förväntningar på dåtidens damtidningar.) Signaturen E-t har besökt fröken Marianne Nordqvists ateljé för konsthantverk och insett att handarbete vore en lämplig kvällssyssla även för herrar. (Ganska framsynt, tycker jag.) Sedan finns det förstås noveller och annonser. I annonserna känner man mer igen dagens damtidningar. Här hittar man såväl mode som skönhet, t.ex. svaret på skönhetens hemlighet – Crème de Louise, som saluförs av Parfymeri Louise. Spetsblusen Esmeralda beskrivs som såväl förnäm, elegant och välsittande. Man kan få generande hårväxt borttagen med pulvret ”Mignon”; ”På en minut bländhvita tänder” med hjälp av impregnerad tandborste; eller den svenska Medico Vibratorn som är bäst för "massage av kroppens alla delar”.
Om man bortser från vissa annonser så var det här alltså en mycket seriös tidning som har få likheter med den nutida Svensk Damtidning (som man f.ö. också kan hitta i föräldrarnas gömmor). Och jag måste erkänna att jag är ganska imponerad, och djupt fascinerad. Modet från förra sekelskiftet får jag dock leta vidare efter. Har jag riktigt tur kanske jag kan hitta ett specialnummer med höstmodet 1910.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar