onsdag 26 oktober 2011

Scenbyte - ett steg på vägen?

”Scenbyte” Moderna Museet Malmö, 15 okt 2011 – 5 febr 2012

Stora förändringar är på gång på Moderna Museet Malmö. Av besparingsskäl vill man samordna utställningsverksamheten med Stockholm.

"Scenbyte": Det är inte nytt, men det är en spännande period som Moderna Museet Malmö har valt att lyfta fram sin nya utställning. Scenbyte är den första i en serie som årligen kommer att presentera verk ur museet egna samlingar. Ärligt talat hade jag inga stora förväntningar. Därför blev mitt möte med Scenbyte en betydligt mer positiv upplevelse än vad jag hade väntat mig. Perioden, europeisk konst ca 1900-1950, är nog den epok som genom årens lopp fått mest uppmärksamhet; eftersom modernismens framväxt är så speciell som den är. Paris dåtida konstliv är själva sinnebilden för en utåtagerande, avantgardistiskt konstvärld där allt kunde hända. Och hände.

Inte desto mindre, perioden 1900-1930 en av mina favoritepoker, och det är bara att erkänna – jag är en sann romantiker. Vad är det då som gör perioden så speciell? Det är dynamiken och strävan bort från konventionerna, som t.ex. kubismen. I utställningen hittar jag en ny favorit i ”Stolen” av Otto G Carlsund. Det är experimentlustan och de nya konstnärliga uttrycken som i Alexander Calders egensinniga mobiler. Det är konstnärernas samarbeten med andra konstformer, här exemplifierat med Svenska baletten som har fått ett eget rum i utställningen. Sammantaget resulterade detta i en dramatiska utvecklingstakt inom konsten, som bara motsvaras av utvecklingstakten i västvärlden i stort, under 1900-talets första decennier.

Kuratorn Cecilia Widenheim har valt att lägga fokus på den för tiden två stora intressen: Det tidigare nämnda samarbetet med dans samt intresset för utomeuropeisk konst och kultur. Intresset för det exotiska, som Nordafrika och främre Orienten, var en stor inspirationskälla för de konstriktningar som växte fram under perioden. Siri Derkerts oljemålningar och Ivan Agelius porträtt är några exempel jag särskilt vill nämna.

Som en introduktion till konstnärernas intresse för omvärlden och vidgade vyer har man valt att visa ett antal foton från perioden 1850-1900. Motiven är fjärran landskap, främmande folkslag och exotiska miljöer. När kameran kom i allmänt bruk bland dagstidningarna innebar det en bildrevolution. Med ökad tillgång på bilder kunde också de mest avlägsna platser bli en del av vardagen och inspirera skapandet. Kolonialiseringen och den tekniska utvecklingen gjorde det dessutom lättare att själv besöka dessa platser. En ny värld öppnade sig. Fotona är ett bra komplement till den övriga utställningen. Den sätter in konsten i ett större sammanhang och visar en dimension av den tid konstnärerna verkade i.

Men en verkligt spännande och mer aktuell utställning hade varit att, på Moderna Museet Malmö, få se dessa 100 år gamla avantgardister ställas mot dagens samtidskonst. En sådan utställning hade också kunnat ge lokal förankring. Att, som det har nämnts, förlägga utställningsverksamhetens tyngdpunkt till den egna samlingen håller inte i längden. Så spännande är det trots allt inte. Dessutom har Malmö redan ett konstmuseum. Med en egen samling, som sällan visas p g a brist på utrymme. Så Thomas Millroths alternativa förslag (Sydsvenskan den 21 okt) att man i stället skulle visa Malmö Konstmuseums samling i Moderna Museet Malmös lokaler är kanske ingen dum idé.

I väntan på framtiden, passa på och ta del av modernismens banbrytare. Alla de stora är på plats: Picasso, Klee, Braque, Giacometti, Matisses och hans 3x4 m stora collage ”Apollon”, som man pga storleken vanligen bara kan se i Stockholm. Missa inte heller den bedårande filmen med Alexander Calders miniatyrcirkus. Eller Sveriges en gång dyraste konstverk – Nils von Dardels ”Den döende dandyn”, eller hans ”Crime passionnel” som egentligen är intressantare. Det brukar sägas att film ska ses på bio. Men konst – den ska ses i verkligheten. Var så goda!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar