honungsdoften gör dem oemotståndliga. Därför köper jag ofta ett ny förpackning varje höst och petar ner på nya ställen. Jag vill ha många höstkrokusar. Men de gamla kommer tillbaka. I år hittade jag t o m en krokus på ställe där jag garanterat vet att jag inte har planterat den på. Den kanske är självsådd? Det vore stor lycka. I barnboken "Den hemlighetsfulla trädgården" beskrivs hur skogen är blå av blommande höstkrokus. Fast i år hade jag bestämt mig för att inte falla för frestelsen. Ända tills jag sprang på förpackningar med relativt billiga saffranskrokusar; och det går faktiskt inte att motstå. Tänk att skörda egen saffran i trädgården. Även om det bara blir tio pistiller av det.
En annan favorit är höstcyklamen. Små, pyttiga och med ådrade blad, som är minst lika viktiga som blomman. De kräver en väldränerad plats för att inte knölen ska ruttna bort. Förra hösten planterade jag en naken knöl och två plantor i kruka. Det är den nakna knölen som nu blommar och frodas. Den rosa, lilla krukade knölen finns kvar men har än så länge inte gett något livstecken ifrån sig och den vita krukade knölen verkar vara försvunnen. (Din krukad knöl! låter som om det skulle kunna vara ett annorlunda skällsord.)
Höstastern blommar troget varje år och fanns i trädgården när vi flyttade in. Jag har sett att det finns en hög, vit variant av höstaster. En sådan skulle jag gärna vilja ha. Frågan är bara var den finns att hitta och var den skulle kunna få plats?
Vanliga krysantemumplantor hittade jag på torget i våras. Det ser man inte så ofta annars. Krysantemumdoften är en typisk pch god höstdoft. Eftersom de inte övervintrar i vårt klimat måste jag försöka vinterförvara dem. Förr brukade min mor gräva ner dem i växthuset, och där klarade plantorna sig hela vintern. Funderar på att sätta dem i krukor med torvmull och ställa ner dem i källaren. Gäller bara att luftfuktigheten är den rätta.
Den japanska lönnen sprakar. Vissa år torkar och skrumpnar bladen ihop innan de har fått sin fulländade höstfärg. I år är den perfekt. Men jag tycker lika mycket om den i sin gröna dräkt. Bladens form och växtsättet, grenarna växer som i horisontella nivåer vilket ger kronan ett väldigt speciellt och japanskt utseende. Vår stackars lönn blev dessvärre ofrivilligt beskuren som liten och nyplanterad. Placerad under äppleträdets grenar utsattes den för äpplebombning, vilket knäckte ett antal grenar. Så formen är inte så fin som den hade kunnat vara. Å andra sidan var den ofrivilliga beskärningstidpunkten relativt rätt. Lönnar ska beskärs på hösten när saven drar sig tillbaka. 
För andra året i rad har jag jordärtskockor i grönsakslandet. I år har de verkligen trivts. De största plantorna måste vara minst 3,5 m höga. Och där längst upp i toppen kommer blomknoppen. Vi får se om de hinner slå ut innan det blir för kallt. Jag har aldrig sett en jordärtskocka blomma. Så jag hoppas att kylan och den hårda frosten dröjer länge än. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar