Äppelpäppelproblem

Augusti. Tröskorna mullrar och äpplena dunsar. Hos oss är det äppleår i år. Äpplena står som spön i backen. Eller, släpper en tät äpplebombsmatta över en när man passerar under trädet när grenarna ruskas av vinden. Tre av våra fyra stora äppleträd lider av något som kallas vartannatårs-bärning. Det betyder att varannat år sätter trädet så mycket äpplekart att det fullkomligt förtar sig och inte orkar sätta nästan några kart alls året därpå. Påföljande år har det återhämtat sig och kompenserar den brisfälliga fruktsättningen föregånde år genom att sätta extremt många kart igen. Och så håller det på. Vartannat år äppleberg, vartannat närapå äpplebrist.

Vad kan man då göra åt detta? Den flitige ser till att riva ner så mycket kart som möjligt och helst tidigt på säsongen. Detta för att inte för mycket kraft ska gå åt till äpplekartens tillväxt, utan räcka till nästa års fruktsättning. Den som är mindre flitig, som jag, skjuter upp arbetet till senare och får i stället kratta upp mängder med mer eller mindre mogna äpplen när de väl ramlar ner. Fyra stora högar äpplen ramlade ned bara från onsdag till söndag. Många äpplen blir det.

Nu har jag kommit på och testat en ny metod som förenklar äpplehanteringen. Under de största grenarna har jag brett ut fiberduk, sådan man använder för att skapa ett extra bra mikroklimat i t.ex. grönsakslandet. I stället för att kratta ihop äpplena kan jag enkelt låta dem rulla ihop i en hög genom att lyfta i fiberdukens kanter. Det funkade till och med nästan att lyfta upp högen i rullebåren med hjälp av fiberduken, den brast bara lite. Dessutom såg det ganska fint ut med äpplena som landade på något som liknade ett vitt vaderat täcke. Gräset hade också trivts där under fiberduken och växt sig extra långt. Fiberduken höjer temperaturen och bevarar fukten.

Mindre bra är att ett av äppleträdens största grenar fått en stor längsgående spricka. När man kände inne i sprickan var träet alldeles murket. Tvättlinan är fäst i just den grenen, men jag misstänker varken tvätten eller äpplena utan snarare ett gammalt kvisthål som det antagligen har kunnat samlas regnvatten i. Plan A var att försöka kapa grenen en bit upp för att minska belastningen på det skadade området och kanske också stödja grenen på något vis. När sprickan efter bara ett par dagar hade vidgat sig ytterligare insåg vi att det inte fanns någon återvändo, det var bara att ta ned hela grenen. Vilket var ett projekt i sig eftesom grenen var lika stor som ett 5-6 m högt äppleträd. Handsåg, knakanden och en jättegren som hängde mer och mer, men det gick vägen. Grenen föll så bra som vi hade hoppats utan att något annat kom till skada. Synd på trädet men fönsterrabatten och matrumsföstret fick helt plötsligt betydligt mer ljus. Och mindre äpplen blir det ju onekligen, vilket kanske kan skapa bättre äpplebalans kommande år. Åtminstone på det trädet.