September har varit ljuv och varm. Som
en höstens motsvarighet till sköna maj. På åkrarna grönskar
höstsådden av raps och vete, späd och fräsch. Så
trädgårdssäsongen är inte över på länge än. Förhoppningsvis.
Åtminstone inte här i södern.
Hösten är faktiskt en perfekt
planteringstid. Fuktig luft, svala nätter och ingen brännande sol
gör livet enklare för nya, små och stora plantor. Och rotsystemet
hinner etablera sig och utvecklas inför våren. Undantaget är
städsegröna växter som kan behövas vattnas extra. Eftersom de
behåller sina blad eller barr fortsätter de också att avdunsta
vatten hela vintern. Vilket kan bli tufft på vårkanten när solen
torkar ut grönskan och tjälen binder markfukten. Vill man vara på
den säkra sidan kan man då skapa skugga genom att täcka dem med
säckväv eller fiberduk.
I Köpenhamns Botaniska trädgårds
butik hittade jag i helgen eftertraktade lökar och knölar, små
höstcyklamenknölar och lökar av Stenbergia. Stenbergian är en
amarylissläkting som blommar på hösten med lysande gula,
krokusliknande blommor. Nu måste jag snabbt få dem i jorden så
kanske de hinner blomma. Annars får jag vänta till nästa höst.
Stenbergian vill ha sol och värme, så jag tänker sätta dem i en
kruka som får stå i söderfönstret dagtid och flytta ut under
natten tills de kommit upp. Eftersom den är mindre härdig kan de då
få övervintra frostfritt och flytta ut i rabatten först till
våren, tänkte jag.
Spännande former och färger
Inspirationsbilderna kommer från
sommarens ”Tusen trädgårdar” då jag besökte Karnagården
utanför Trelleborg. Där fanns överväldigande mycket att se, men
det här var mina favoriter.
En utsparad stjärna av marktegel i
gräsmattan. Man behöver ju inte bara göra gångar eller enkla
former som rektanglar eller cirklar utan man kan lägga sten i andra
mer komplicerade former. Det sparar gräsmattan från att bli
nedsliten där man ofta går, som till hängmattan. Just under
hängmattan kan det vara en nackdel med sten om man ramlar ur, eller
har barn som gillar att leka i hängmattan. Mycket dekorativt är det
i alla fall. Markteglets brunröda färg är en fin kontrast mot
gräsmattan och får färgerna att förstärka varandra. Och
stjärnans speciella mönsterläggningen är imponerande.
Ett formklippt buxbomklot planterad
bland lika mjukt rundade stenar
Vackrast av allt var nog den sittande kvinnoskulpturen under det paraplyformade trädet. Kanske var det en avenbok? En perfekt placering av skulpturen. Gömd under grönskan hittade man den först när man kikade in mellan grenarna. Som om hon hade gömt sig och somnat, eller för att gråta, och blivit förstenad. De mossklädda benen och armarnas former liknar trädets böjda och mossiga grenar.
Alunrotens rödaktiga blad passar
perfekt ihop med den röda stjärnflockans blommor i bakgrunden.
Rabatten är inramad av en låg buxbomhäck.
Till sist en nytagen höstbild: Blommande murgröna har
slingrat ihop sig med höstfärgat vildvin. Vilket höstpar!
