lördag 1 december 2012

Moln och snödroppskluster

Just nu på Skissernas museum

Just nu (faktiskt) pågår det flera mindre utställningar  på Skissernas museum i Lund, en av dessa är Boundaries. Det är en utställning som tar sitt avstamp i den virtuella offentligheten och visar internet-baserad konst av Sep Kamvar. Verket ”I want you to want me” av Jonathan Harris och Sep Kamvar består av en sökmotor som har sökt av dating-sidor efter hur de kontaktsökande personerna presenterar sig själva, samt hur de beskriver den partner de önskar hitta. De olika personernas beskrivningar illustreras på en stor skärm där museibesökaren kan välja och specificera t.ex. vilket kön eller åldersgrupp man vill se presenterad. Museibesökarens val förändrar bilden av presentationen. Visualiseringen av sökmotorns resultat är väldigt fint gjord och sevärd i sig, som rörlig bild betraktad.

Snödroppskluster på väg upp
”Snowdrops” är ett interaktivt verk som bygger på besökarnas aktiva deltagande och kommunikation via internet. Besökarens uppdrag är att välja ut en offentlig plats i Lund som har en särskild betydelse för personen själv. Till denna plats ska man ta med sig en snödroppslök från utställningen och plantera på platsen med hjälp av planterings-pinnen. Därefter tar man ett foto av sig själv på platsen och mailar tillsamman med en kort förklaring till varför man har valt just denna plats. Via en datorskärm blir fotot och beskrivningen till en del av utställningen. Nya museibesökare kan antingen välja ut en egen plats eller plantera en snödroppslök på någon av de redan utvalda platserna och därmed bidra till snö-droppskluster. Jag har redan planterat min lök. Snödroppar är en av mina absoluta favoritblommor och jag hoppas att det är många som vill bidra till nya snödroppsplanteringar i Lund. Snödroppen är en av de allra tidigaste och kan blomma redan i januari. Löken kan planteras fram till att marken fryser. Men skynda dig att delta, ju tidigare löken kommer i jorden desto bättre. Utställningen pågår fram till den 1 april.

Modellen som poserar så kokett är för Carl Eldhs olika idéer till Strindbergbsmonumentet i Stockholm.

I People, places tings har man gjort en djupdykning i arkiven och visar en bråkdel av allt det material som döljs i museets gigantiska samling. Det är nog den bästa blandade utställning med arbeten ur samlingen som jag har sett, framför allt på grund av presentationen. När man låter föremålen myllra på bord, i lådor och i skåp betonas också föremålens status som unika objekt utan att för den skull vara konstverk. De här är enbart arbetsskisser eller modeller i en process mot det slutliga verket. Detta behöver inte betyda att kvaliteten är sämre, ibland är skissen eller modellen till och med bättre och mer intressant än det färdiga verket. I utställningsdelen Imagine visas skissmaterial och modeller för konst på Wannås, som firar 25 år. 


Del 2 av Utställningar jag sett men inte hann skriva om: Moln på Skissernas museum

Moln hette den utställning som visades på Skissernas museum under sommaren. Redan titeln var lockande; och utställningen levde väl upp till mina förväntningar. Utställningen bestod av en stor blandning av äldre och ny konst på temat moln. Här nedan har jag samlat foton av några av de verk jag tyckte bäst om.

Magnus Thierfelders moln av spikar är långt mer hotfullt än ett annalkande åskmoln eller en kraftig hagelstorm. Snarare i paritet med en katastrofbringande tornado. Verket består av långa spik inbankade direkt i väggen, men i stället för spetsen är det ena sidan av spikhuvudet som bankats fast. Med sin form och riktning bildar spikarna ett  tecken för regn.

Sky I, II, III har Catrin Andersson valt att framhäva himlens molnformationer genom att ta bort huskropparna i fotonas nederdel och bara lämna kvar siluetterna. Frånvaron av husen får motsatt verkan och gör bilderna starkt arkitektoniska. De vita siluetterna för tankarna till arkitekturmodeller byggda av vit kartong. Avsaknaden av färger och detaljer i de vita modellerna framhäver formerna och storleksförhållandena mellan byggnadselementen.

En Marcus Larsson är alltid en Marcus Larsson. Han var nationalromantiker verksam under mitten av 1800-talet. I Marcus Larssons måleri hittar man inget mjäkigt finstilt. I stället är det braskande romantiserade landskap och maximerade naturkrafter i full frihet. Med dramatiska molnformationer en masse. I just denna, Vattenfall från 1856, är molnen faktiskt ovanligt timida.


Svampmolnet i Clouds over Nagasaki skulle kunna vara en bild av ett jordiskt helvete. Yang Jiechangs moln är mycket fysiskt påtagliga och har något starkt kroppsligt över sig; virvlande och vridande former som om det vore inälvor, tarmvred. Även färgerna bidrar till associationen. Svampmolnet, symbolen för atombomben, blir i Jiechangs silkesmålning samtidigt till en bild av det inre, fysiska inferno som strålningen ger upphov till hos de människor som drabbas. 



Oceaner av luft heter Anna Lings, i det närmaste metreologiskt dokumenterade, återgivning av olika sorters moln. Storleken, verket består av tolv delar, och det lågmälda kulören gör att det är svårt att återge i ett foto. Tuschteckningarna är lika lätta och luftiga till sin karaktär som motiven – molnen. De är detaljerat och förenklat på en och samma gång. Tuschets bruna jordfärg och motivens uppbyggnad påminner om ett frottage av wellpapp. 

I installationen Hängande moln svävar stadigt förankrade ”bondage-moln”  från taket med hjälp av kraftiga rep. Konstnären heter Lone Larsen. De bulliga formerna och de traditionella, tunga materialen, gips och brons, gör dem starkt fysiska. Materialvalet fjärmar dem från bilden av moln; som om de egentligen föreställde något helt annat.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar