onsdag 12 oktober 2016

Lovvärd kvinnomakts- och sexhistoria med viss bismak

En onsdag i slutet av augusti besöker jag och dottern Skarhults slott för första gången för att se utställningen ”Älskare och älskarinnor. Njutning och åtrå under 500 år”. Vi har båda sett fram emot detta. Jag är särskilt intresserad av kvinnohistoria och dottern har precis börjat forska om erotisk litteratur, så vi är relativt insatta i ämnet båda två. Jag blir både glatt överraskad och lite besviken. Faktamässigt visar det sig vara katalogen som är den stora behållningen. Men där finns också ett stycke i katalogens inledning som skaver på ett högst obekvämt sätt.

I årets utställning har man till den fasta utställningen, som handlar om Skarshults erkända och inofficiella kvinnliga makthavare genom århundradena, utökat med nytt material på temat sex och sexuella relationer. Tillägg har dels gjorts i den permanenta utställningen ”Den dolda kvinnomakten”; dels har tre helt nya, mindre utställningsrum tillkommit.

Utställningens iscensättning är i sin helhet magnifik. Det är vackert, fantasifullt och spännande och de två scenograferna Eva Canebro och Maria Kullenberg har gjort en imponerande insats. Även de tre nya rummen är ambitiöst och vackert iscensatta på de olika temanen: Kärleksbrev, 1800-1960-talets sexualitet, samt Sex idag. Visuellt är utställningen lustfylld, däremot kan jag tycka att själva innehållet är lite väl magert. Det är mer kuriöst än belysande, vilket är lite förvånande eftersom det ju är ett brett och fascinerande ämne som borde kunna resultera i mycket spännande historia. Inte minst när det gäller 1900-talet som ju är den epok som vi har mest kunskap om. Men kanske är det också därför som den är svårast att greppa och sammanfatta?

I 1800- och 1900-talsrummet visas det upp olika detaljer ur sexualitetens historia som en av de första kondomerna och ”fransk film” från 1920-talet, det vill säga dåtidens porrfilm. Men det hade behövts en tydligare ramberättelse och något som gjorde historien mer levande eller personlig. Rummet på temat ”Sex idag” är än mer ytligt och sporadiskt, tantrisk sex, lite bondage samt ytterligare något. That's it. Denna del av utställningen känns mer som en ”lockvara”, att sex säljer är ju ett välkänt faktum.

Läsvärd historia i högt tempo
Då är katalogen betydligt mer innehållsrik, även om det här är snabba ryck. Det är mycket som ska hinnas avhandlas på 14 sidor. I katalogen illustreras de olika epokernas sexuella normer med verkliga personer.
Den frivola Cecilia Vasa
Som Gustav Vasas dotter Cecilia som var en ung, ogift kvinna som med besked revolterade mot 1500-talets krav på kyskt leverne. Historien fortsätter med drottning Kristina och hennes troliga affär med en hovdam. 1700-talet får personifieras av Stina Piper från Skarshult som, som ogift, hade ett relativt öppet förhållande med sin kusin. 1800-talet beskrivs med sin dubbelmoral, där kärnfamiljen var ett viktigt ideal och en av samhällets mest betydelsefulla hörnstenar, samtidigt som staten kontrollerade att de rikligt förekommande prostituerade, som stod till buds för de äkta männen att roa sig med, inte var smittade med könssjukdomar. Vidare nämns Selma Lagerlöfs brevväxling med sin älskarinna.

Men här ebbar det personliga, och även historien, i princip ut. Från Selma Lagerlöf blir det ett raskt kliv fram till en svenska synden i 50-talets film och 60-talets sexuella revolution. Därefter tas ett nytt 50-årigt skutt fram till sex idag. Lite mer än så borde ju 1900-talet kunna ha att bjuda på? Kerstin Thorvald hade till exempel varit ett utmärkt exempel på att dubbelmoralen fortfarande existerar, även under det frigjorda 70-talet.

Utan katalogens texter känns inte älskare/älskarinne-temat tillräckligt matnyttigt. Särskilt inte om man sett utställningen om Skarhults härskarinnor tidigare. Då tror jag tvärtom att man hade kunnat känna sig lite besviken, om man inte hade fått katalogtextens komplettering. Jag tror mycket hade varit vunnet om man hade skippat den samtida delen, även om jag förstår att beskrivningen av samtiden fyller en funktion för att visa på förändring. Men i så fall krävs det mer; de här penseldragen är alltför svepande. Jag hade hellre sett att man stannat kvar lite längre i 1900-talets historia.

Det mångkulturella som syndabock
Utöver historiebeskrivningen verkar det i det sexuella utställningstemat finnas ett annat budskap som tydligt presenteras i katalogens inledning – nämligen att vår sexuella frihet är hotad.

Med stort mod och hårt arbete har Sveriges kvinnor vunnit en sexuell frihet deras förmödrar bara kunde drömma om. Den frihet är nu hotad. Mångkulturen ifrågasätter dessa rättigheter. Sedan 2015 består Sverige av flera män än kvinnor, runt om i landet inför kommunala badhus könsseparerade badtider i [sic] och i Stockholm föreslås fritidsgårdar bara för flickor. Barnäktenskap, frånvaro av sexualupplysning och fysiska angrepp mot kvinnor i det offentliga rummet viftas bort. Våra rättigheter är inte längre självklara.” (s. 3 i katalogen till: ”Älskare och älskarinnor. Njutning och åtrå under 500 år”, Skarhults slott.)

Det är detta som skaver, på ett högst obehagligt sätt. För det är ju så att det är betydligt enklare att lägga skulden på den Andre – här i form av mångkulturen. På så sätt behöver man nämligen inte ifrågasätta eller förändra sina egna åsikter eller beteenden. Men det är högst sällan som strukturella problem är okomplicerade, entydiga och enkla; även om populistiska strömningar gärna vill få oss att tro det genom att hitta en syndabock och fokusera på ”enkla lösningar".

 

För ett par år sedan besökte jag Lunds Simhall. I damernas omklädningsrum var där ett gäng gymnasietjejer som precis hade avslutat sin lektion och nu skulle byta om. Samtliga dessa 16-17-åringar hade en omständlig procedur för sig när det skulle byta från bikini till vanlig bh. De satte bh:n utanpå den våta bikini-bh:n, som de sedan krånglade av sig utan att blotta brösten ett uns. En procedur som inte är så konstig på en offentlig badplats, men här? Förutom en tjej, som tog av sig sin bikini-bh, stod med naken överkropp några sekunder innan hon satte på sig den vanliga bh:n. Men det var tillräckligt länge för att en av hennes klasskamrater skulle hinna kommentera detta med: ”Snygga pattar!” Visst är de, svarade den halvnakna tjejen kaxigt. En eloge till henne. Detta hände i damavdelningens omklädningsrum år 2013!

Jag återfick en del av mitt förlorade hopp när jag gick in i duschutrymmet och möttes av ett gäng 9-10-åringar som glatt duschade helnakna. Men om de hade fått höra tonårstjejens kommentar om sin kompis nakna bröst, hur hade de reagerat då?

Nygammal prydhet
För det här med synen på nakenheten har ju med synen på sexualiteten att göra. 70- och 80-talets självklara topless är idag en politisk handling. Fotot i 70-talets bastureklam som visar hela glada familjen som helnäck badar bastu tillsammans är numera otänkbar. Eller synen på offentlig amning, som inte var något som helst problem när jag ammade mina barn för ca 20 år sedan. Ett tabu som verkar komma från det stora ”föregångslandet” västerut. Eller för att citera Pia Teleman, chef för kvinnosjukvården vid Skånes universitetsjukhus:

Vi har en ökande patientgrupp som vill att vi ska försnäva slidan på ett helt ofysiologiskt sätt eller helt ta bort deras inre blygdläppar. Det handlar framförallt om yngre kvinnor som påverkas av porren. De tror att de ska se ut så.” (Sydsvenskan 160927, del A s. 13)

Exemplen är många. Men att det skulle härröra ur ett mer mångkulturellt samhället är en grov förenkling. Mycket har rötter i ett ”helsvenskt” samhälle som är betydligt äldre än dagens mångkulturella. Det är inte mycket som är nytt under solen. Förändringar går långsamt och olika normer och ideal lever parallella liv. Epoker avbryts sällan abrupt och ideal kan komma tillbaka och blir på modet igen.

Jag tror på idén att betrakta oss själva och vår samtid med hjälp av historien. Att använda historien för att få perspektiv på vår egen samtid. Så, som helhet tycker jag att Skarhults-utställningen är intressant och ambitiös och har ett högst vällovligt syfte när den lyfter fram kvinnlig historia och sexualitet. Men när det gäller den moderna sexualiteten hade ämnet förtjänat betydligt mer utrymme och fördjupning. 


För foton och mer information om Skarhults-utställningarna, se här:
http://skarhult.se
 Hela artikeln med Pia Teleman:
http://www.sydsvenskan.se/2016-09-27/kvinnor-begar-att-fa-sina-underliv-stympade












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar