Juleslit, julefrid o juleslut

Samt ett feministiskt inlägg

Jullovet rullade snabbt iväg, förberedelser, julefrid, nyår och de tre kusiners födelsedagar i dagarna tre. Och nu har även tjugondaknut passerat. I helgen åker granen, tomtar och stjärnor (förutom någon som får hänga kvar för ljusets skull). Jag är ganska förtjust i julpynt (nu blev maken lite bekymrad och tänker på kollegerna på Theoretical and Applied Aesthetics), men i år ska det faktiskt bli skönt att bli av med det. Utom möjligen årets nyförvärv -  madonnafiguren med jesusbarnet på armen. Hon var ett genomtänkt och efterlängtat inköp, och faktiskt en protesthandling. En stillsam protest mot julens mansdominans och den ensidiga fokuseringen på Jesus-barnet och tomten. För vem är det som gör jobbet inför julen, i 95 fall av 100?

(Obs. bilden är arrangerad och har ingeting
med personerna i texten att göra.)
Vem var det som höggravid fick rida på en åsna från Nasaret till Betlehem, kanske med förvärkar, ryggont och foglossningar? Och efter denna utdragna färd föda barn i ett stall, enbart med barnets "styvpappa" som hjälp. Hur många förstagångsföderskor hade gått med på detta? Jag tror inte förlossningsarbetet blev lättare även om Gud Fader höll sitt vakande öga över det hela. Det var ju barnet som var det viktiga och att föda sin avkomma i smärta hör ju till kvinnans lott. Vem var det sedan som fick all uppmärksamhet? Jo, Jesus-barnet och tomten, som kommer med julklappar till minne av de tre vise männens gåvor. Appropå det: Vem handlar sannolikt in de flesta av familjens julklapparna? Som sedan överlämnas av en självgod tomte! Jag tror även här att det oftast är den kvinnliga halvan av familjen. Därför borde julen ha en större kvinnofokusering, för att ära alla de  kvinnor som sliter och kämpar för att familjens jul ska bli mysig, vacker och stämningsfull med god mat och välvalda klappar. Min svärmor protesterade också en gång i tiden genom att sluta plocka fram något julpynt över huvudtaget. Hon fick göra allt jobbet själv och ingen av de tre sönerna eller maken verkade bry sig. Jagvet inte hur länge det dröjde men resultatet blev att min svärfar så smånigom ryckte ut som julpyntantare. Bra jobbat, svärmor! Så, fram för mer Maria-dyrkan, till ära för barnaföderskor och julpysslare, i juletid.