Om en trädgård

Livet det går upp, och det går ner. I medeltida kyrkomålningar återgav man detta som lyckans hjul, som ständigt snurrade vidare. Det senaste halvåret har livet innehållit en alltför hög grad av olycka; sjukdom och utsatthet, längtan och saknad. Men det har också varit en busschaufför som såg min olycka och talade om för mig att livet går vidare – vilket var precis det jag behövde bli påmind om just då. Ett nytt Neil Gaimanskt Sandman-album att få dyka ner i och återvända till; denna magiska värld som är en av mina livbojar. Andy Goldsworthys utställningen på Skissernas museum där det bland annat ingick en månskensstig. Och nyvunna kunskaper i växternas livscykel. Vad blir det av detta, om man blandar det med favoritväxter och några gamla och goda idéer, och sedan ska skapa en trädgård? Jo, då kan det bli något som det här:

Genom portalen kommer man in i denna trädgård, en undangömd plats där tiden står stilla – samtidigt som natt och dag och årstiderna skiftar på en och samma gång. Vid grusgångens början är det fortfarande vårvinter och lätt snö pudrar markens grönska. När man fortsätter längs med gången avlöses snödropparna av pärlhyacinter och körsbärsblom. Runt den lilla dammen prunkar den sena vårens blommor och längst in i trädgården bortersta hörn reflekterar en maj-måne sina strålar i en månskensrabatt. Men trädgården tar inte slut här. Bakom grinden vid grusgångens slut, halvt dold av murgröna och klängande rosor, finns ytterligare en portal som leder vidare, vidare längre in i trädgården. Eller leder den till en helt annan plats, en helt annan trädgård? 

Murgröna, ormbunkar och ormbunkslik mossa.

 
Den här trädgården är en lugn och stilla plats för återhämtning och inspiration, avskärmad av murar och växtlighet. I de gotiska katedralerna strävade man efter att bygga så höga valv och torn som möjligt för att hylla Gud och skapelsen. Vi har låtit gotiken inspirera oss för att hylla naturen, växtkraften och livet självt. Murgrönan, som klänger på väggarna, är en traditionell symbol för evigt liv. Markens täcks av mjuk mossa som växer över och bäddar in. Även de andra växterna är sådana som till stor del klarar sig på egen hand och till och med en del av sommarblommorna kan övervintra om kylan inte är alltför hård.

I denna trädgård vill vi visa det stora i det lilla. Omvärlden som speglas i daggdroppen, ormbunkens blad som liknar mossans struktur, som liknar frostens mönster på det frusna fönsterglaset. Men också att ses sig själv som en del i något större, i livets eget mysterium och vardaglig magi. Livet som går vidare och rullar på, oavsett vilka motgångar eller missöden vi råkar ut för. Gräset fortsätter att växa, lökar, perenner och trädens knoppar kommer upp, växer till sig och blommar. Om och om igen; i livets ständigt pågående kretslopp.

Har du nu fått en uppfattning, kanske till och med en inre bild, av denna speciella trädgård? Om inte så kan jag komplettera bilden med barnboken ”Den hemlighetsfulla trädgården” av Frances Hodgson Burnett och det tidiga 1800-talets ruin-romantik. Men det kanske behövs lite mer detaljer?

I växtvalet är detta en trädgård som närmast kan liknas vid ett woodland, med många surjordsväxter. Murgrönans, lagerhäggens och rhodedendrons mörkgröna, blanka blad kontrasterar mot bambuns ljusgröna bladverk och de sirliga ormbunkarna. En återkommande form är cirkeln. Från fullmånebelysningen till buxbomskloten, bollvivorna, sliderankans plätt-blad samt den runda lilla dammen och månskensrabattens form. Färgerna går från vitt och ljust blått till julrosornas mörkt vinröda färg och papegojtulpanernas och kallornas purpursvarta toner – mörker och ljus. I kontrast mot grönskan löper grusgången med ljust grå singel som en mångata rakt igenom denna lilla trädgård, som fick namnet Månskensträdgården.