Om kroppen, ätande och Carl Lagerfeldt

Lionel Shriver & Niclas Christoffer – författare med insikt 

Jag läste nyligen en väldigt intressant bokrecension av Lionel Shrivers bok Store bror. Recensenten var Anna Hellsten på Sydsvenskan och hon framförde även egna, uppfriskande reflektioner om bantning och ätande. Boken handlar om en kvinna som hjälper sin enormt överviktige och hetsätande bror att återfå sin gamla vikt. Viktnedgången ger dock inte enbart det önskade resultat eftersom kroppen har förändrats på andra sätt, i och med att man hela tiden åldras. En annan, mindre positiv effekt är att broderns kalorijakt blir till en mission och fixering. Och som Anna Hellsten formulerar saken: Även den smala kroppen är en ihålig dröm.

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/ett-kammarspel-vid-vagen/

En författare som också skrivit om viktminskning är Niclas Christoffer, som utöver författare också är föreläsare, ståupp-komiker och utbildad skådespelare. I Som Zlatan fast bättre handlar det om bantning som spårar ur och blir till en sjuklig fixering vid vikt, träning och ätande. Boken är en ungdomsbok och den första delen i en triologi om unga som lider av psykisk ohälsa. Den andra boken heter Som James Dean fast snyggare och handlar om självskadebeteende. I trean Airtight är ämnet sexmissbruk och den kommer ut våren 2015. 

Niclas har själv varit fången av anorexi, bulimi och träningsmani. Från 13 års ålder och fram till 30-årsåldern, när han äntligen blev fri, var det sjukdomen som styrde och dominerade hans liv. Som ett exempel minns han exakt vad han åt innan han såg Titanic, eftersom den är 3,5 timmar lång och han var hungrig. I Niclas fall handlade det om att förbränna varje intagen kalori med träning. När han började på den fysiskt krävande skådespelarutbildningen var han tvungen att förlägga sina träningspass till kvällar och nätter för att hinna med. Med andra ord ett alltigenom sjukt beteende. Under utbildningen kom han också i kontakt med teatervärldens åldershets.

För tjock för Darin

Niclas böcker berör. Hans läsare kontaktar honom. Han träffar också många under sina föreläsningsturnéer i skolor. Och läsare som känner igen sig i hans berättelser vill anförtro sig till honom. Han berättar om en tjej vars största idol var Darin. Men hon ansåg att hon inte kunde träffa honom, då han var på idolbesök i hennes hemstad, eftersom hon tyckte att hon var för tjock.

Niclas fängslar men är inget plåster ;-).

Niclas är alltid noga med att hänvisa ungdomarna vidare. Han varken kan eller vill blanda sig i dessa unga människors problem, utan de behöver få professionell hjälp för att bli friska. För han anser att alla kan bli friska, och att det aldrig är försent. En början kan vara ”Frisk och fri”, som är en förening mot ätstörningar. Det egentliga problemet, enligt Niclas, är inte bantningen. Han har testat alla metoder och de funkar, man går ner i vikt. Problemet är att äta normalt. Niclas menar att man egentligen bör ha kontakt med en dietist för att hitta tillbaka till ett fungerande och normalt ätande.

Det är lätt att gripas av alltför stor fixering vid mat, kroppen och utseendet. Som ung och sökande är man extra utsatt. Men självklart spelar också omgivningen och det sammanhang man befinner sig i in.

Ingen går fri

Carl Lagerfeldt är 82 år. Det syns inte. I size zero-storlekarnas värld har han hittat en egen lösning. Eleganta skjortor med ultrahöga kragar, tuffa svarta skinnhandskar med ”avklippta” fingrar (så kallade torgvantar) och exklusiva svarta solglasögon är hans standardklädsel. Men en extremhög krage har också den fördelen att den döljer den åldrade, rynkiga kycklinghalsen. Med handskar ser man inte de skrynkliga, ådriga och kanske till och med åldersfläckiga händernas ovansidor. Och svarta solbrillor döljer effektivt gammelmansblicken. Och hepp, så har en högst personlig och karakteristisk stil skapats.

Mycket kan fixas med lyft och botox, men inte allt. (Ibland tar till och med han av sig solglasögonen – det finns bildbevis.) Ett återkommande råd är att dölja respektive framhäva. Det vet Calle, som i hela sitt liv jobbat med skönhet och mode. Han har alltid varit en mycket vacker man. Skönhet föder ofta fåfänga. Och även den vackraste åldras.

För kroppen kan man aldrig komma ifrån. Den är alltid med, antingen man vill det eller ej.

Men egentligen är det insidan som räknas. Det vet ju alla. Och under huden är det enbart funktion som räknas. Att hjärtat pumpar som det ska, levern renar, lungorna syresätter och så vidare, och så vidare. Så om vi kunde komma bort ifrån att mest se till ytans utseende, och att bearbeta denna, och i stället börja fokusera på funktionen – vad vi kan göra med våra kroppar – så tror jag mycket skulle vara vunnet, både för individen och världen i stort. Men kanske inte för tillväxten och konsumtionssamhället och tillväxten. För som Lionel Shriver säger: Det är meningen att vi ska vara hungriga.  

Och Niclas för ett linkande resonemang men tar det ett steg längre när han säger:  

Om vi trivs blir vi dåliga konsumenter. 

Det där, det tror jag med.

Utan konstrunda i Ystad

Påskhelgen är över och även årets konstrunda, som pågick fram till den 12 april. Jag har aldrig varit där och kom inte ut på den i år heller. Jag tycker ju om att gå på utställningar och det verkar så trivsamt att kunna besöka olika konstnärer, men när jag får se deltagarlistan ger jag upp. Det är för mycket och för många för mig. Jag klarar inte av mängden. Dessutom finns det ju både den sydöstra, sydvästra, nordöstra och ytterligare någon konstrunda att välja mellan.

Jag vill ha lugn och ro när jag tittar på konst, absolut inte behöva trängas. Förutom vernissager då, som är en annan sak. Och så föreställer jag mig de små vägarna ute på Österlen, fulla av bilar med konstbesök i sikte, bilar överallt som parkerar än här, än där och glada och käcka människor som dräller runt; och då tappar jag lusten totalt. Men jag har ju aldrig varit där. Det är kanske inte alls så det är, utan bara i mina fördomar? 

Lena Mattsson fängslar.

Om du är som jag, och inte heller kom ut på någon konstrunda, så kan jag rekommendera en utställning som jag besökte helgen innan påsk, Varning för känsliga människor på Ystad Konstmuseum. Ystad Konstmuseum är en liten pärla. Vackra lokaler, bra saker för barn i museibutiken och en liten men naggande god permanent utställning. Vid närmare eftertanke är det faktiskt ett av mina favoritmuseer.

Utställningen Varning för känsliga människor är en samlingsutställning på temat livskris sammansatt av konstnären och kuratorn Ola Åstrand. Han deltar själv med fyra grafiska tryck Kraftverk där det ingår motiv av transformatorstationer, som alltid har fascinerat mig. Förbjudna och dödligt farliga, och därmed spännande, och på sitt sätt vackra med sina runda isolatorer av grönaktigt glas. Andra höjdpunkter är Lena Mattssons filminstallation The Unspeakable, om alltför tidig död, och Annika Liljedahls och Leifs Claessons skulpturer, för att bara nämna några. Både 14-åringen och 3-åringen gillade Mattssons film, även om de inte brydde sig om vad den handlade om, och hittade även andra verk som intresserade dem. Så ja, utställningen funkar även i sällskap med barn.

Elisabeth Moritz I stormens öga

Sammanfattningsvis är det en rik och spännande utställning om ett allmänmänskligt och ständigt lika aktuellt ämne. Det finns även en enkel katalog att köpa med sig hem som stöd för minnet, eller om man vill läsa mer. Jag är inte helt övertygad av psykolog Joanna Ethertons texter om verken, men å andra sidan tycker jag att det är ett bra och intressant försök.

Utställningen pågår fram till den 3 maj. Parkerar gör man precis utanför, eller promenerar de 200 meterna från pågatågstationen. Vill man fika mer än det lilla museicaféets biscotti kan man äta Wallander-bakelser på kondiset intill, eller något annat. Så om du också missade konstrundan – åk till Ystad och bli glad, utan påsk.

Leif Holmstrand Adjusted Babies

Foto (c): Michael Rosenberg 

Vill du bli  berörd på ett djupare plan – läs då Kristin Nords utmärkta artikel där hon intervjuar flera av konstnärerna:
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/de-har-skapat-i-krisens-spar/

http://www.ystad.se/kultur/ystads-konstmuseum/aktuella-utstallningar/